Alperna -09

Vi skulle starta kl 07.00 från sandbäcken, men när vi tog ut mc:na ur garaget hemma  vid 06.30 tiden kom Petter "smygande" med HD:n. Det berodde på att han kvällen innan glömt tändnigen på och fått starta med hjälp av startkablar nu på morgonen. Så därför vågade han inte stänga av cykeln.

Alla var på plats i tid så vi kom iväg några minuter före kl 7. Alla det är jag; Thomas, Sofia, Marita, Benny "Nutte", Stefan, Tommy "Petter", Torbjörn, Roland och Elisabeth. Allt som allt nio stycken. Solsken och lagom varmt så körningen flöt på riktigt bra, första rasten blev några mil söder om Jönköping utmed E4. Stannade sedan en gång till innan Helsingborg och färjan över till Danmark. Efter att vi kört tio av tjugo mil i Danmark rastade vi igen, vid den tiden hade tempen stigit så det började att bli lite svettigt att stå still.

Fikarast utmed Autobahn.

 Därför startade vi ganska snabbt igen alla utom en, gissa vilken cykel som ej ville vara med på noterna. Rätt gissat HD:n. Batteriet orkade inte dra runt motorn längre, Stefan hade startkablar med sig så hans Guldvinge kopplades till HD:n men det hjälpte inte. Vi fick även hjälp av en svensk med bil men det hjälpte inte det heller, korsslutning i batteriet! Petter ringde till Falck Assistans, men efter som han inte hade deras försäkring skulle det blivit alldeles för dyrt att ta hjälp av dem.

Nu börjar vi bli lite desperata, men jag, Sofia, Benny och Petter gav oss väg för att se om vi kunde få tag på ett nytt batteri. Efter att snurrat runt och frågat på olika mackar och bilverkstäder fick vi tips om att Biltema ligger i nästa stad, vi var där tre kvart innan de stängde och inte nog med det utan de har ett batteri som passar någorlunda. Detta upptäcktes efter att över telefon förklarat för Stefan att batteriet var så och så många kontokort långt och brett.

Full fart tillbaka till de andra, Petter släppte vi av på motorvägen så att han kan springa över med batteriet och skruva i det medan jag, Sofia och Benny åker till nästa avfart för att vända. Elisabeth trodde att hon såg i syner när hon fick se Petter komma springandes över motorvägen konkandes på ett batteri. Spänningen steg när det blev dags att prova om cykeln startar; JA, alla jublar för HD:N brakade igång, äntligen kunde vi alla komma iväg igen.

Färjan mellan Rödby-Puttgarden hade vi tur med för när vi kört ombord lade de ut. Kom ned till Lübeck och Hotel Trave där vi hade bokat rum. Efter att vi installerat oss på rummen gick vi ut för att få något i magen. Vi hamnade på ett ställe som hette Paschas Bistro där det serverades både kebab och dricka (mest öl) till mycket rimliga priser, en euro per öl om jag minns rätt. Så mätta och belåtna gick vi tillbaka till hotellet och sängarna som var lockande nu efter ca 69 mils körning plus letande av batteri. Men som tur var klarade allt upp sig.     

Dag två, kom iväg vid niotiden efter en god frukost. Dagens etapp var på ca 63 mil varav 60 på Autobahn, regnet hängde i luften men det blev som tur var inte mer än några stänk. Lade oss på en hastighet mellan 120-140 km, det brukar vara lagom fart om man skall köra långt och länge. Började på A1 för att i Hamburg byta till A7 som vi sedan följde hela dagen, till avfart 107 ca 5 mil söder om Würzburg. Då hade vi även passerat den roligaste delen av tyska Autobahn, nämligen förbi Kassel där det är både kurvigt och kuperat. Letade oss tillslut fram till Gasthaus Holdermühle igenom små byar och vackert böljande landskap, för att sista vägen fram, ta cykelvägen till några cyklisters förtret.

Stället som vi bodde på tipsade Gillis (SMCTK) om när dom var nere på vår "filmkväll" i vintras. Bra mat och billigt boende, vi gav 15 € per person i ett trebäddsrum. Senare på kvällen kom ett par på en svenskregistrerad cykel som visade sig komma från Falköping eller om det var Tidaholm, efter en promenad några pilsner och lite prat så går vi trötta men nöjda till sängs. 

Gasthaus Holdermühle

 
Tredje dagen började med regn på förmiddagen där efter kom solen fram. Målet för dagen var Bodénsjön där vi skulle bo en natt, för att dagen efter besöka Lennart Bernadottes Mainau. Autobahn nästan hela dagen men det sista tog vi en färja över Bodénsjön. Letade efter någonstans att bo eftersom vi inte förbokat något. Hittade ett vandrarhem i en gammal ombyggd fyr men det var tyvärr fullt. Fick tillsist hjälp på turistbyrån i Konstanz som ligger i Tyskland att få rum på Gasthaus Linde som låg i Schweiz. Sofia läser vägbeskrivningen fram till ett gasthaus, jag däremot var inte säker på att det var rätt ställe men det var det, Sofia hade rätt. Dyraste stället på hela resan tror jag att det var 120 sfr/pers ca 800 skr.

Men på kvällen hittade vi en hamburgerbar som serverade de största och godaste hamburgarna jag ätit på länge, efter en promenad så blir det tidigt sängläge.   

Efter frukosten åkte vi till Mainau och kom dit precis när det öppnade. In till parkeringen var det en bom som öppnades så vi kunde passera en mc i taget alla utom Petter som försökte smita in samtidigt som Marita, med den påföljd att han höll på att få bommen i huvudet. Tittade sedan på alla blommor och växterna samt ett fjärilshus, som nog var det intressantaste på hela Mainau. Nackdelen var värmen och luftfuktigheten där inne speciellt med mc-kläderna på.

 Fortsatte sedan utmed södra stranden på Bodénsjön och ned till Lichtenstien. Strax innan gränsen åkte regnkläderna på igen för att sitta på resten av dagen. Stannade i Vaduz som är huvudstaden i Liechtenstein, där strosade vi runt och tittade i affärer samt köpte några smörgåsar och lite frukt, som avnjöts på en parkbänk mellan regnskurarna. Fortsatte i regn och dis som gjorde att bergen och vyerna inte kom till sin rätt. Boende hittade vi utmed vägen strax före en liten stad som heter Cadiz några mil innan Splügenpasset som vi skulle åka dagen därpå. Kom i samspråk med ett par äldre schweiziska damer som åkte en rundtur i en lika gammal röd buss, de skulle vara på resande fot tre till fyra dagar och bl.a. besöka St. Moritz. Kvällen gick sedan vidare med mat och avslutades med en sorts bowling som en av de lokala förmågorna förevisade.

Det var uppehåll på morgonen men molnen hängde tungt över oss när vi startade. Ju längre vi kom så sprack molntäcket upp och solen visade sig. Vi åkte bredvid motorvägen på en liten sidoväg för att slippa att lösa motorvägsavgiften som är obligatorisk i Schweiz. Kom så fram till Splügenpasset som blev det första riktiga bergspasset på denna resa med sina 2117 möh. Uppe på toppen var det bara 5 grader varmt och när vi stannade i byn Montesplüga kom det några regndroppar trotts att solen sken. Tittade lite i byn som består av ett tiotal hus som ligger utmed gatan innan vi fortsatte ned på den Italienska sidan. Temperaturen steg i luften, pga. alla små mörka och hala tunnlar på vägen ned.

Väl nere så stannade vi vid en bensinstation och fikade, alla var vi överens om att det var en både vacker och häftig väg vi nyss åkt.

Fortsatte sedan motsols runt Comosjön till Mandello del Lario. Här ligger Moto Guzzi fabriken där vi besökte museet innan vi letade reda på Acqua Bianca där vi skulle bo denna natt. Staden ligger på bergssluttningen ned mot Comosjön och vägen upp till vårt boende blev bara brantare och smalare, men tillslut var vi framme. Vi blev välkomnade av Anna-Maria och hennes son, Anna-Maria satt i rullstol pga. att hon veckan före vår ankomst hade halkat i en affär och olyckligtvis brutit benet. Men med det strålande humör hon hade så det var inga problem, trotts att huset låg långt uppe på slutningen.

Utsikt över Mandello, från vårt B & B

Vi frågade om det fanns någonstans att äta i närheten så hon ringde och beställde bord åt oss kl halv åtta, sedan åkte jag och Sofia ner för att köpa lite förnödenheter, så som öl och chips. Väl tillbaka slöade vi, några duschade och en och annan öl slank ner innan det blev dags att bege oss till restaurangen. Anna-Marias man visade oss vägen till att börja med, upp genom smala gränder tills bebyggelsen tog slut.

"Här fortsätter ni upp i ca tio minuters vandring tills ni kommer till det andra träkorset då är ni framme." förklarade han på en blandning av engelska och italienska. Han skickade med två ficklampor också, stigen var brant och smal så vi blev både svetta och andfådda lite till mans innan vi nådde målet.

Restaurangen var ett litet stenhus med tre eller fyra bord utanför och plats för tio-tolv personer per bord, utsikten ned mot staden och sjön var magnifik. Sedan började maträtt efter maträtt komma in liksom vinflaskor. Tillslut efter att vi ätit kallskuret, pasta, fläsklägg och ett par rätter till var vi tvungna att fråga hur många rätter det var kvar, som tur var hade vi bara kaffe och kaka kvar. Så efter sju rätter och ett par timmars ätande var det dags för oss att betala, minns jag rätt så betalade vi 220 skr per person. Nu kom även ficklamporna till nytta eftersom det hade mörknat, så sakta och försiktigt tog vi oss tillbaka till vårt B & B där värdparet väntade på oss för att höra om vi var mätta och belåtna. Vi kunde inget annat än att intyga att bättre kunde det inte ha varit eftersom vi inte hade en aning om vad vi hade att förvänta oss när vi gick dit. Detta tyckte jag var en av höjdpunkterna på denna resa.    

Frukosten fick vi serverad på balkongen med utsikt över staden och Comosjön. Sedan var det dags att fortsätta mc åkandet, idag blev det ett antal bergspass igen. Första var Malojapasset på 1815 möh strax innan St Moritz, efter St Moritz tog vi väg 29 ned mot Bernina passet på 2330 möh. Men innan vi kom fram till Bernina stannade vi vid en utsiktsplats över en glacier.

Här träffade vi också Ester som var en 79-årig amerikansk dam som blev så fascinerad över vår resa, vi bytte även adress med henne. Så en månad efter att vi kommit hem damp det ned ett brev i vår brevlåda, från henne med korten hon tog på oss. Stannade sedan på toppen av passet och åt lunch. De flesta av oss tog nog soppa av något slag.

Berninapasset

Åkte sedan mot Livigno och Livignopasset på 2315 möh. för att avsluta dagen med Foscagno passet på 2291 möh. Väl nere stannade vi i byn Valdidentro och tog in på ett litet pensionat utmed huvudgatan. Efter att alla gjort sig i ordning gick vi över gatan till restaurangen mitt emot, där vi beställde pizza. Allt gick bra tills vi skulle betala och ville ha delad nota. Tillslut så fick vi som vi ville och då bjöd de till och med på en snaps innan vi gick. Några av oss fortsatte till en annan bar för en sängfösare innan det blev läggdags.

När vi skulle starta efter frukost och betalningen så hittade Roland inte sin nyckel, vi letade alla men utan att hitta den. Som tur var hade Elisabeth en reservnyckel som fungerade!

Strax framme vid Stelviopasset, som jag tror är det tredje högsta i alperna med sina 2757möh. Temperaturen sjönk och mer snö blev det utmed vägkanten i och med att vi kom högre och högre. När man nått själva toppen på passet går det att åka upp en bit till där det ligger en restaurang på 2794 möh, det blev det högsta vi kom på denna resa.

Stelviopasset

Tittade på utsikten, kastade snöboll, vad roligt det kan vara bara för att det är sommar och köpte lite souvenirer, mest i form av olika märken. På vägen ned sken solen och det var riktigt varmt och skönt när vi kom in i Österrike. Fortsatte sedan upp mot Samnau i Schweiz som är en tullfri zon pga. att det bara finns en väg dit och det är från Österrike.13 % lutning på vägen och massor av hårnålskurvor så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Väl där så var det fullt av affärer som ville sälja godis, choklad, sprit och allt möjligt till oss. Får väl erkänna att det blev köpt lite av varje.  

Sedan in till Österrike igen (en del av oss hade problem med vilken valuta det var som gällde nämner inga namn) och ned mot Sölden där vi hade tänkt oss att övernatta. Stannade tre, fyra mil norr om Sölden vid en turistinformation utmed vägen. Där ringde vi till Micke och Grete som vi skulle träffa idag. De startade några dagar efter oss från Sverige, nu visade det sig att de bara var tre mil efter oss. Så medan vi väntade på de fixade jag och Sofia rum åt oss i Sölden hos Haus Anton för 26 € per person.

Det visade sig vara ett jätte fint ställe med en toppen frukost morgonen därpå.

 Efter en stor frukost bär det av igen, målet för dagen är byn Arabba i hjärtat av de Italienska dolomiterna där vi har bokat tre nätter på Garni Marilena. Vägen dit är över fem bergspass och 23 mil. Det första är Timmelsjoch 2474 möh vilket samtidigt tar oss in i Italien igen. Sedan fortsätter det med i tur och ordning med Jaufenpasset 2094 möh, Penser Joch 2215 möh högst uppe går det hästar och betar fritt bland alla bilar och motorcyklar. Vägen går vidare genom utkanten av Bolzano för att åter ge sig upp bland bergen och passo di Costalunga 1745 möh och till sist passo Pordoi 2239 möh. Här hamnar vi bakom en buss på vägen upp som det tar tid för oss att komma förbi allihop, vi som kom om först väntar på toppen och när de andra kommer så ger vi oss iväg ned igen. Marita tar täten hon har nämligen för vana att göra det, det var likadant 06 när Tommy och Anita var med här. Väl nere i Arabba så packar vi in väskorna och får parkera cyklarna i garaget. Knallar sedan ut på byn och äter för att sedan gå tillbaka till pensionatet för en sista pilsner och lite tjat i baren innan det blir sängläge.      

 Idag skall vi åka till die Drei Sinnen som är en bergsformation belägen två mil öster om Cortina d’Amprezzo, Topparna ser ut nästan som tre händer som reser sig upp ur berget. Efter att vi parkerat cyklarna så blir det till att ta till benen och gå en bit, kommer fram till ett litet hus som visar sig vara ett kapell där det hålls mässa med nattvardsgång. Vi stannar och lyssnar en liten stund men sedan bestämmer sig Sofia, jag och Petter för att börja klättra uppför, till en stig där vi sett några andra vandrare.

Drei Sinnen

När det har gått en kvart tjugo minuter ger vi upp då har även Stefan anslutit, andfådda, trötta och svettiga går vi tillbaka till motorcyklarna där vi fikar och dricker lite vatten.

Från parkeringen syns något som ser ut som grottor ca 50 till 60 meter upp så jag börjar klättra upp,  när jag har kommit upp kommer även Stefan och Petter upp. Mycket riktigt var det grottor med små gångar mellan de tre eller fyra ingångarna.

Vi stannar sedan på en uteservering i byn nedanför, äter en toast till lunch och tittar på alla motorcyklar. Återvänder sedan till Arabba via passo di Falzarego 2117möh för andra gången idag, är tillbaka vid tre tiden på eftermiddagen. Massor av cyklister möter oss i Arabba pga. att det har varit ett motionslopp runt Sella Joch med start och mål i Arabba. Vi däremot duschar och slöar resten av dagen tills det blir dags att gå ut och äta.     

 Idag Skall vi åka en tur runt Sella Joch och Marmolada som är två bergsmassiv med passen Campollongo 1875 möh, Passo di Gardena 2121 möh, passo di Sella 2244 möh, Passo di Fedaia 2057 möh och tillsist Pieve di Livinallongo 1475 möh. Vi har tur med vädret och får en jättefin dag tycker nog alla utom Sofia som har drabbats av akut hemlängtan.

På eftermiddagen är vi tillbaka i Arabba och tar en linbana upp till en toppstation . Jag, Sofia och Stefan går sedan ned till Arabba en promenad på ca 1 1/2 timme gissa om det smakade bra med något att dricka, tror att det blev en glass också.

Boende i Thumersbach, Haus Lang

 Dag 11 och nu lämnar vi Italien för denna resa för att åka till Thumersbach i Österrike. Vi åker småvägar upp mot gränsen, mellan St. Vigil och Valadora åker vi på en av de otäckaste vägarna jag åkt på, brant, smalt och inga träd utmed sidorna så man såg verkligen hur högt det var. Gränsen mellan Italien och Österrike korsar vi när vi åker Passo di Stalle 2052 möh, vägen på den Italienska sidan är så smal att det är enkelriktat, var 15 minut släpptes trafiken på från respektive håll. Åker sedan Ferbertunneln och när vi kommer ut ur den så väntar Lars Lind och Inger Birgersson på oss där. Dom åkte några dagar efter oss så nu skall vi träffas och åka ihop här omkring Thumersbach, Benny däremot åker hem nu för att vara hemma på ett bröllop till helgen. Vi åker till "Gösta" på Talstrasse 14 i Thumersbach där vi bott tidigare för att höra om han kan ta emot oss, men som vi misstänkte så hade han pga. ålder slutat med att hyra ut rum.

Tillslut får vi tag i boende åt oss alla tolv hos Silvia och Franz Lang längre upp på samma gata.

På kvällen tog vi bussen in till Zell am See för att äta sedan promenerade vi hem, en halv timme.      

Gross Glockner Hochalpenstrasse är det som gäller för dagen, solen skiner och utsikten är bedårande. Uppe på Edelweisspitze fikar vi lite och Petter köper en kobjällra som han fäster på HD:n, Undrar om han är rädd att vi skall tappa bort honom. Stannar sedan utmed vägen för att återigen kasta lite snöboll. Åker även upp till Franz Josefs-Höhe för att titta på murmeldjuren men de ville inte vissa sig idag så vi fick nöja oss med att se på glaciären.

Så småningom kom vi ned till Heiligenblute och campingen Am Casino där vi brukar äta wienerschnitzel så också i år, lagom till att vi fått in maten så kommer åskan och regnet men som tur är varar det bara en kort stund så när vi har lunchat färdigt skiner solen igen. Vägen hem till Langs tar vi biltåget mellan Mallnitz och Böckstein, vi pratade även om att åka in i Badgastein, men jag och Sofia som körde först, hade en totalt odemokratisk omröstning på vår mc och bestämde oss för att åka direkt hem till Thumersbach.

Liechtensteinklamm

Ikväll är det stadsfest inne i Zell am See så vi tar återigen bussen in, massor med olika matstånd och musik ute på gatorna. En del hade även klätt ut sig bl.a. två killar som var utklädda till grottmänniskor och jagade alla tjejer med stora träpåkar men deras raggningstaktik verkade inte funka något vidare. Sedan var det även två som var utklädda till mafiosos vilka gav Torbjörn ett par piller som de ville ha betalt för när han hade ätit upp dem, som tur var lyckades vi snacka oss ur det hela. Efter att vi ätit surkål och druckit en och annan öl så gick vi hemåt igen.

 Dagens utflykter delar upp oss så Roland, Elisabeth, Mick, Grete, Petter, Inger, Lars och Torbjörn åker till Kehlsteinhaus "Hitlers örnnäste". Medans Stefan, Marita, Sofia och Jag åker till Saltgruvan i Halle, där man får åka båt på en underjordisksjö samt två stycken rutschbanor. I gruvan är det svalt och skönt men när vi kommer upp har värmen stigit ordentligt så innan vi fortsätter så tar vi oss en glass. Vi kör sedan ned till Liechtensteinklamm vid St Johann im Pongau. Nu har det blivit riktigt varmt så när vi är framme stannar Marita och Sofia vid parkeringen medans Stefan och Jag går och tittar på ravinen. Ingen av oss har varit är tidigare så det blir en häftig upplevelse. Vattnet har gröpt ur ravinen så djupt så på sina ställen ser man knappt himlen ovanför, Det är absolut värt ett besök om man inte har vart där tidigare.

 På kvällen går vi ned till sportbaren i Thumersbach för att äta, mycket mat och dricka blir det. sedan när notan skall betalas så hivar Petter upp plånboken och betalar hela kalaset som tack för hjälpen med batteriet. Det kostar på att åka HD, inte undra på att han bytte till en BMW när vi kom hem.

 Dag 14 ingen mc-åkning planerad utom för Inger och Lars som tyvärr lämnar oss idag, vi andra tar bussen in till Zell am See för att slöa och bada på det kombinerade pool och sjöbadet. Vattnet i sjön får en med säkerhet att vakna till, i poolen är det något bättre. Medans vi ligger där och lapar sol så pågår det en tävling för skärmflygare som skall landa på en flotte ute i sjön, det verkar vara ganska svårt för det är inte många som lyckas. Framåt eftermiddagen så tar några båten över sjön medans ett par stycken tar apostlahästarna hem. Tur har vi för när vi kommit hem så blir det ett åskoväder. Det går över tills fram på kvällen då vi går ned till sportbaren igen, där det är grillafton med levande musik och god mat, så avslutas sista kvällen i Thumersbach för imorgon drar vi norrut.  

Nu lämnar vi alperna för denna gång, det är som om vädret fäller en tår det också för det regnar i stort sett hela dagen. Allt går bra ända tills vi kommer till utkanten av München, då är Micke, Grete, Petter och Stefan borta. Vi andra stannar vid Ost Bahnhof och väntar på att de skall höra av sig, så småningom ringer Stefan så han får reda på var vi är och kan mata in det på sin GPS. Medans vi väntar där i det tilltagande regnet kollar vi på GPS:erna efter hotell i närheten. Ett par som passerar stannar och frågar om vi behöver hjälp med någonting. När jag talar om att vi letar efter ett billigt och bra ställe att bo på så tar han fram mobilen och kollar de närmsta hotellen i närheten ringer de och checkar vilket som verkar prisvärdas samt talar om att inom femton minuter kommer det ett gäng genomvåta motorcyklister.

Hotel Aurbacher blir det 79 € / dubbelrum med frukost. Som tur var fanns det hårtorkar i badrummen, perfekt till att torka sockar och handskar med. Kvällsmaten intar vi på en grekisk restaurang bara något kvarter från hotellet, sen tänkte några av oss åka till Hofbrauhaus för att smaka på ölen men pga. regnet och att vi inte hittade någon tunnelbanestation så blev det ett besök på den lokala puben istället.

 Nästa dag är det meningen att vi skall åka till Villa Löwenherz, men Micke och Grete hoppar av och tar en egen väg hem. Vi andra nio kämpar i regnskurarna de 53 milen till Lauenförde och Villa Löwenherz, där vi bokat två nätter.   

Utflykt till Kassel är det tänkt att det skall bli idag, så efter frukosten ger vi oss iväg på små vägar in mot Kassel. Börjar med ett besök på Bmws bil och mc affär, sedan blir det Lois mc- tillbehör som ligger i kvarteret bredvid, där passar vi på att köpa ett par nya stövlar till Sofia även en del av de andra hittar ett och annat att köpa. Åker sedan till en utsiktsplats som ligger lite utanför staden, där uppe såg man ut över hela Kassel. Det var även en parkanläggning och en stor Herkulesstaty men detta var tyvärr under renovering. Nu hade vi egentligen tänkt åka tillbaka till Villa Löwenherz, men vi hade sett ett stort gammalt slott ifrån utsiktsplatsen som vi försökte att hitta till, det gick inget vidare så vi åkte tillbaka till Lois för att Stefan hade glömt att köpa några grejer. Kör rakt igenom Kassel, att en stad kan innehålla så många ljussignaler och att alla lyser rött precis när vi kommer är väl förunderligt?

Väl tillbaka på Villa Löwenherz fixar Stefan sitt bromsljuse som inte har funkat riktigt. Torbjörn skall byta bromsklossar men de passar inte så han får åka med mig, stackaren, till Uslar fyra mil bort där det ligger en Honda firma. Vi har tur och får tag på klossar kanske inte de billigaste men sen funkar bromsarna som de skall igen.

Dagen avslutas med middag och efterrätt äter så vi håller på att spricka

Idag skall vi till Oldenburg en stad strax innan färjan till Danmark, men på vägen skall vi in till Hamburg och ett Minijärnvägs museum. Allt går bra tills vi skall försöka att hitta till museet, då kommer jag och GPS:en inte riktigt överens. Men efter att kört tre eller fyra gånger i samma rondell hittar vi rätt utfart, trängts lite med lastbilar, tur att Sofia hojtade till, för att tillsist komma till museet. Jättestort och mycket tåg, det var olika rum med Tyskland i det ena USA i ett och Sverige och norden i ett annat och så vidare. Men åkte inte dit i semester tider för det var massor av folk där annars var det värt ett besök.

Åker sedan upp till Oldenburg där vi får fråga på några olika ställen innan vi hittar någonstans att bo. Kvällsmaten äter vi på en kinarestaurang i närheten, där det också kommer resenärer och frågar efter rum .

Sista dagen och när vi äter frukost så träffar vi på ett par som kommer från Mariestad de skulle ha en kort semester i norra Tyskland, vi önskar de lycka till innan vi ger oss iväg hemåt. De sista sextioen milen avlöpte utan några problem, så vi halv fem tiden kör vi in mc:na i garaget hemma i Ingarud efter det här årets semester.    

 Har någon funderingar om boende och resväg så fråga gärna.

Roligaste och finaste bergspassen tyckte jag var Splügen passet mellan Schweiz- Italien samt Stelvio Italien

Ställen vi bott på som bör nämnas var Gasthaus Holdermühle billigt och bra, Acqua Bianca för utsikten, trevligt bemötande samt restaurang besöket på kvällen och Haus Lang i Thumersbach som lyckades klämma in oss allihopa tolv stycken som vi var då. 

 
Nerskrivet av Thomas