HEM
AKTIVITETER
FOTOARKIV
RESEBERÄTTELSER
MEDLEMSINFO
MEDLEMSFORUM
LÄNKAR
från våra medlemmar.
Nya bidrag mottages tacksamt.
Länk till reseberättelse från Alpresa sommaren 2009
Reseberättelse - Gustafssons och Magnussons resa till Kroatien juli 2009.
Målet är Cavtat ca 1 mil söder Dubrovnik där vi bokat boende
fyra nätter
Dag 1 lördag 11 juli - Vi startar kl 06.30 och ska i dag åka 62 mil till Oldenburg söder om Puttgarden. Där har vi, som många gånger förut, bokat boende i Haus Lumaschi. Vi anländer vid 17-tiden efter att ha åkt de första 3 timmarna i regn och ca 11 gr, känns verkligen skönt.
Dag 2 – Solen lyser denna morgon och efter frukost bär det av igen målet är i dag Holdermuhle söder om Wurzburg, 65 mil. Även detta har vi bokat hemifrån på nätet efter rekommendation av andra mc-åkare. Efter mycket letande hittar vi dock detta boende som ligger lite i ingenstans längs Tauberdalens vackra natur.
Dag 3 - Nu har vi klarat av de längsta etapperna och åker vidare via Nurnburg, Regensburg på små och stora vägar mot Österrike och Passau. Hittar boende i byn Andorf söder om Passau längs väg 129. Även här finns kall öl och god mat som smakar ljuvligt i trädgården efter dagens 40 mil.
Dag 4 – Fortsätter väg 3 via Linz, denna väg är grönmarkerad på kartan och vi når St Pölten, tar sedan väg 39 som vi trodde skulle vara vackrare än den var, denna slutar i väg 28 en riktigt härlig mc-väg med goa svängar. Bor i Mitterbach.
Dag 5 – Startar i dagen med väg 24 som var mycket vacker och väg 116 via Knittelfeld, Wolfsberg i Völkermarkt väljer vi väg 82, vår plan är att övernatta innan Solveniens gräns och vi hittar pension hos ett äldre par i Bad Eisenkappel. Här är naturen vacker med berg i bakgrunden. Fina vägar hela dagen. 27 mil
Dag 6-7 – Fortsätter väg 210 i Slovenien och passerar
Ljubljana på A1 samt Postonja. Nu börjar den riktiga värmen komma och vi orkar
inte stanna till i Postonja som vi pratat lite om. När vi når Kroatiens kust
vid Rijeka är alla på kokpunkten efter att ha åkt flera mil i 30-36 gr. Kämpar
några mil till. Här är kusten vacker att åka längs klippsidorna. Stannar i Novi
Vinodolski och har tur och träffar en tjej på en strandrestaurang vars
föräldrar har en lägenhet till uthyrning. Blir hämtade och får bo jättefint i
gamla stan med utsikt över havet. 2 nätter för 100 eu för 4 pers.
Dag 8 lördag igen – Drar vidare längs den vackra kusten och vid middagstid råkar vi ut för ett riktigt skyfall med åska och riktigt krafigt vind. Tar skydd under en viadukt ca ½ timma. Genomblöta far vi sedan vidare söderut och passerar Zadar som tur är blir vädret bra igen och vi torkar snart i vinden. Kuststräckan söder härom mot Sibenik kunde vi hoppat över och i stället tagit motorvägen – där var inget speciellt att se eller vyer att njuta av. Söker boende i den gamla staden Trogir och hittar två billiga rum precis utanför stadsmuren vid en sidogata. Natten bjöd på moppeknatter och biltrafik. Staden är jättemysig med smala gränder ett Dubrovnik i miniatyr. 32 mil
Dag 9 – Knappast utvilade åker vi vidare och passerar Split som verkar väldigt stor (tur vi inte skulle söka boende här i värmen) Nu börjar den berömda Makarska rivieran en mycket vacker kuststräcka. Hittar mitt på dan boende i byn Zivogosce söder om Igrane får bo i markplan, helt otroligt skönt, med lummig uteplats och härligt bad för 80 eu för alla 4. 12 mil
Dag 10-13 - Nu har vi bara 12 mil kvar och det känns skönt eftersom det redan kl 8 är 25 gr varmt. Sträckan utanför Dubrovnik är helt fantastiskt vacker. Vi hittar lätt vårt bokade boende och tar båten eller bussen in till gamla Dubrovnik. En mycket trevlig och mysig stad inte så turistiskt som vi trott, inga stånd med krimskrams utan små butiker i gränderna. En promenad på muren runt hela stan tog oss 1,5 tim i sakta gemak och härliga vyer. Slappar och badar i kristallklart vatten som dock inte var så varmt som vi förväntat oss ca 22 gr bedömde vi. Vi har nu åkt 302 mil hemifrån.
Sammanfattning Kroatien Man behöver inte boka boende i förväg, det finns lägenheter att hyra längs hela kustremsan. Det tar tid att åka väg 8 längs kusten 5-6 mil per timme eftersom det är 60 krm/tim och mycket trafik. På lördagskvällarna grillas det helt lamm nästan överallt. Här är väldigt varmt i juli månad.
Dag 14 – Åker
norröver väg
Sammanfattning Bosnien Här är inte så tätt med boende, mycket skräpigt längs vägarna och parkeringsplatserna. Det finns dock källor med gott vatten och vägarna vi åkte har bra beläggning. Mycket finns kvar att åtgärda för här finns gott om halvraserade hus intill helt renoverade.
Dag 15-16 lördag igen.
Efter att passerat Tuzla kommer vi återigen in i Kroatien ca 10 mil innan vi når gränsen till Ungern. Det blåser
kraftigt på det Ungerska slättlandet med böljande sädesfält. Den på kartan inritade motorvägen är inte
klar så det tar längre tid än vi tänkt oss men på em är vi framme i Budapest.
Vi får rum genom förmedling vid infarten och bor 2 nätter på hotell Premium
Dag 17 – Efter några mil är vi inne i Slovakien och väljer att åka över Tatrabergens vackra vyer men det var kanske inte så kurvigt som vi tänkt oss. Här finns otroligt många hotell. Området måste ha varit utsatt för ett riktigt oväder för något år sedan eftersom här finns stora områden som är helt kala. Vi är snart inne i Polen och de första milen gav mycket mer att önska där var fler gropar än väg. Vi har planerat att stanna en natt i den kända skidorten Zakopane och hittar ett bra boende för 340 SEK per rum och här serveras bl a korvsoppa till frukost. Kan tilläggas att det vara bara herrarna som uppskattade detta. Man kan inte undvika att bli förvånad över att här var så mycket folk och så många hotell öppna trots att det är sommar. Många vandrar ju förstås men ändå. Här grillades det också på många restauranger - goda korvar och köttben m m. 38 mil
Dag 18 – Åker vidare mot Krakow. Landskapet är böljande och alla hus här nere i söder har väldigt spetsiga tak beror väl på det myckna snöandet. Att ta sig förbi Krakow in på väg 7 mot Kielce tar över en timma i den fortsatta värmen (usch). Här blir landskapet flackt med sädesfält och beläggningen är ok men genom Lodz, som vi måste åka, var det långa köer igen och här regnar det lite för första gången sen vi kom ner. Klockan är halv 7 när vi hittar det nybyggda hotellet San Remo mitt bland halvraserade industribyggnader. 40 mil
Dag 19 – fortsätter mot Gdynia för att ta färjan kl 21.00 över till Karlskrona. Denna bokade vi när vi var i Budapest. På vägen norrut är mycket trafik och det tar tid eftersom motorvägen endast är färdig de sista 10 milen. Ganska tråkigt landskap och inte mycket att vila ögonen på. 40 mil
Sammanfattning Polen. Positiv överraskning billigt boende samt mat och trevligt bemötande. Vägnätet är inte utbyggt och det tar tid att ta sig fram. Beläggningarna är dock bra.
Dag 20 30 juli – färjan anländer 07.30 och vi börjar sista etappen mot Mariestad/Skövde
Sammanfattning totalt Vi har åkt 543 mil genom 10 länder och övernattat 19 gånger. Inga missöden några mindre felåkningar bara.
Vid pennan Ann-Brith
Baltikum-Polen 08
Shell Hasslerör strax före kl 12.00 lördagen den 28/6 -08. Marita ,Sofia och jag Thomas är först på plats. Kort efter oss kommer Elisabeth och Roland ,för att någon minut senare följas av Micke. Solen skiner och temperaturen är lagom för mc-åkning .Vi står och småpratar lite innan vi skall ge oss iväg när Janne kommer in på tappen och önskar oss lycka till på resan.
Första etappen blir inte så lång ,för att Benny, Stefan och Tommy väntar på oss vid Hydro i Hova. Där är även Elisabeths mamma och vinkar av oss när vi far vidare mot Stockholm och färjan till Tallin.
I Arboga öppnar sig himlen med åska och störtregn .Vi tar skydd vid en idrottshall ,tar på regnkläderna som sedan får sitta på ända tills färjan. Avresan sker kl 18.00 ut genom Stockholms skärgård . Vi käkar på färjans billigaste restaurang pga att de andra tre var om inte svindyra så näst intill. Kvällen fortsätter sedan med lite prat om morgondagen och några pilsner i baren.
Söndag morgon och frukost på färjan (som vi hade beställt med biljetterna).Jag älskar bufféfrukostar när man kan äta hur mycket man vill. Efter den stadiga frukosten går vi till hytterna och packar ihop det sista, för att sedan ge oss ned till mc:na som står hoptryckta mellan långtradarna på bildäcket. Alla cyklarna har klarat av resan bra och efter att ett par tradare kört av färjan blir det vår tur. Eftersom Estland är med i EU ser vi varken några tullare eller några gränsvakter med osäkrade kalasnikovs hängande över axeln. Besvikna blir vi lite till mans tror jag. Vi är nog här tio till femton år för sent för att få uppleva sådant.
Åker bara någon km så befinner vi oss i Tallinns gamla stad . Efter lite ordnande och grejande parkerar vi mc:na på en sidogata. Tommy som hade varit i Tallinn med jobbet tre gånger tidigare fick agera som vår egen privata svensktalande guide. Vi besöker ett par utsiktsplatser och St Marys katedral , som har anor från 1200-talet, går så småningom mot mc:na då vi passerar en del av gamla stadsmuren från 1300-talet. På 1600-talet var Tallinns försvarssystem ett av det starkaste i norra Europa med en mur som var 3 meter tjock ,16 m hög ,4 km lång och med 46 försvarstorn.
Kommer tillbaka till cyklarna där både dom och alla grejer finns kvar. Åker så ut ur Tallinn som med sina drygt 400000 invånare (av Estlands 1,36 miljoner) är rätt stort även med svenska mått mätt. Skall till Pärnu som är Estlands näst största stad ca 15 mil söder om Tallinn ,men istället för att ta E67 så åker vi lite mindre vägar mot Keila,Haapsalu,Lihula och Pärnu. Vägarna är raka och guppiga kan man minst säga. Får syn på en skylt där det ser ut att vara ett matställe ,blinkar och bromsar för att svänga in där. Till åtmindstånde min förvåning var menyn på engelska och maten var utmärkt. Kommer så småningom till Pärnu och mc-hotellet "Alexandri pub" (tack till Benny som körde före med gps:en) som vi hade förbokat 2 nätter på, á /40 euro per dubbelrum och natt.
Vi parkerar utanför. Jag och någon mer går in för att fixa våra rum och så vidare ,när någon av de andra kommer och ropar att vi måste flytta mc:na för att en stor dragspelsbuss inte kommer förbi. Tommy står sist och när bussen passerar honom öppnar chauffören fönstret och ropar "idioto". Tur att vi skall parkera cyklarna en dag nu. Ordnar boendet, parkerar på innergården , bär upp väskorna till rummen och duschar. Sedan knallar vi ut på stan för att äta ,hittar ett litet mysigt ställe på en bakgård ,där dom serverade schnitzel, till åtminstone min och Sofias förtjusning. Efter detta promenerade vi hem och efter några pilsner i baren tittade några av oss på Em-fotboll på tv.
Ny och mc fri dag. Så vi knallade runt i staden och tittade på gamla hus och kyrkor, för att så småningom komma ned till havet (Östersjön). Pärnu som är en gammal kurort med bad hade en strand som inte gick av för hackor, det var som vilken riviera som helst. Sandstrand så långt ögat kunde se. Men dom enda som vågade bada var Sofia ,Tommy och jag Thomas ,lite kyligt var det och långgrunt så det dröjde innan man kunde doppa sig . Käkade lite utmed strandpromenaden och gick sedan tillbaka till Alexandri för att vila middag. Framåt kvällen var det dags för mat igen(det gäller att passa på man vet aldrig när det finns någon chans att äta igen) Denna gång blev det en Pizzeria på våran sida av bron. Olika pizzor och pasta rätter beställdes in ,alla blev nog nöjda med maten . Där efter gick vi tillbaka till boendet och sängarna, imorgon är det dags att åka igen.
Efter att vi packat mc:na och ätit frukost bär det iväg , idag är det tänkt att vi skall komma till Riga i Lättland. Åker E67 utmed kusten som delvis är nybyggd (tack och lov) med hjälp av EU pengar. Gränsen korsas utan problem stannar endast för att växla pengar. Närmar oss Riga då får Benny ta över ett tag som ledare , han hade adressen till ett hotell i närheten av ett mc museum vi skulle besöka inmatad i gps:en, tyvärr var det fullbelagt. Men dom visade på en karta, till ett hotell i närheten. När vi kommer dit, hittar vi inget hotell, utan bara ett bostadshus med en egen privat vakt, som inte alls uppskattade vår närvaro, när vi försynt frågade om vi kunde bo där. Efter en hel del knölande och till sist med hjälp av Stefans gps hittade vi turistinformationen vid centralstationen. Men!! Han som hade hand om oss turister var på lunch och skulle återkomma om ca 15 min, som blev till en halvtimma. Vi gav upp och plockade på hjälmar och handskar för att leta vidare, när killen som nu hade ätit färdigt kom ut och hämtade in oss. Tur var det att vi inte hann iväg, för att han hjälpte oss att fixa boende på Jakob Lenz b&b 195 Skr per pers och natt med frukost. Gångavstånd in till Rigas gamla stad mitt bland olika ambassader. Cyklarna fick vi parkera på bakgården där dom stod tv övervakade och bakom en bom. Elisabet jagade reda på ett snabbköp och kom tillbaka med en öl till alla utom Sofia som fick cola ,gissa om det smakade bra?
Efter att vi hade duschat och snyggat till oss gick vi ut för att leta reda på en restaurang. Hittade en med det lite mystiska namnet "The Flying Frog´s Cafe",vi fick vänta ca 5 min på att det skulle bli ledigt så vi skulle få sitta vid samma bord allihopa. När vi väl hade fått bordet och skulle beställa frågade Roland.
"Kan vi få delad nota ?"
"Tja, säger kyparen , ni är ju inte dom enda gästerna här så det blir problem"
Då reser vi oss alla nio och går därifrån gissa om han blev lång i ansiktet. Men egentligen borde vi tacka honom, för att tack vare att vi gick därifrån hittade vi ett toppen ställe. Nästan granne med Österrikiska ambassaden, med bra och billig mat.
Strosade sedan runt Kronvalda Parks, där vi korsade en bro som hade en massa hänglås fästade på sig. Förklaringen hade Elisabet, nämligen att det var nygifta som låste fast ett lås vid broar för att sedan slänga nyckeln i vattnet, då var dom fast låsta vid varandra för evigt.
Vi däremot skulle nu hem till sängen.
Vaknade strax före 8.00 och efter en stadig frukost var vi redo att göra Riga till fots. Gick in mot gamla staden där det fanns guidade turer att gå med på, vi hittade till och med en på svenska. Tack vare det fick vi se en hel del kyrkor och katedraler samt var svensk porten låg i den gamla stads muren. Från 1629-1710 är Riga svenskt, om jag inte har helt fel så är det då Sveriges näst största stad ,bla så grundas ett universitet här 1631. Tiden då Sverige hade makten över Riga och Lettland kallades för den goda tiden.
Blev rekommenderade att prova på ett "pannkaks cafe" av guiden och gör också det till lunch. På tillbakavägen till hotellet besöker vi en ryskortodox kyrka. Nu börjar värmen och solen göra sig påmind, så i en park utanför kyrkan stannar vi och tar oss en öl samtidigt som vi tittar på folklivet. Kommer såsmåning om hem till hotellet och tar siesta. Eftersom vi hade rätt så trötta ben och fötter orkade vi sedan inte gå mer än ett par kvarter för att äta, hittade en italiensk restaurang som hade riktigt bra mat. Sedan tog vi oss trötta men både mätta och nöjda med dagen hem till boendet och sängen.
Upp på mc:en Idag skall vi göra en tur runt Riga. Börjar med att leta efter ett tyskt koncentrationsläger i byn Salaspils någon mil utanför Riga. Pga vägbyggen så var det inte så lätt att hitta, men vi åker in till en gammal bensinstation för att fråga om vägen och fylla på bensin, när jag kommer in med kartan i högsta hugg står det bakom disken en riktigt gammal "babuskha" I blommig klänning och scharlet .när hon ser mig ropar hon till någon som är i ett rum bakom och ut kommer sonen som tillslut fattar vad jag vill. Han diskuterar med mamman för att sedan vissa på kartan vart det ligger. Vi börjar att försöka tanka men det var förskotts betalning som gällde ,medans vi höll på kom sonen ut och frågade om han inte skulle köra före och vissa vägen, det hade vi naturligtvis inget i mot. Väl framme önskar han oss trevlig resa och talar om att minnes märket över koncentrationslägret ligger ett par hundra meter in i skogen. Snacka om service, kommer jag åter till Lättland så vet jag i alla fall vart jag skall tanka. När vi kommer fram ligger det en fyrkantig betongpelare ca 3 gånger 3 meter och 20 -25 meter lång , den ena ändan vilar på ett betongfundament 3 meter upp i luften, pelaren är ihålig och där inne finns tecknade bilder samt texter om hemskheterna som pågick här mellan åren 1941-1944. Väl ute så ser man 5 eller 6 nästan tio meter höga statyer i betong, den av statyerna som gör störst intryck på mig och jag tror alla av oss föreställer en moder som gömmer sina barn bakom kjolen, samt platsen där barnens barack hade legat, där hade människor lagt kramdjur och andra leksaker till offren för andra människors grymhet. Även om det var länge sedan det hände så blir man berörd av en plats som denna, jag tror inte det skadar att besöka minnesställen som denna för att inte glömma vad människan är kapabel till.
Efter detta tankeväckande besöksmål så ger vi oss av mot Turaida-naturreservat, åker på småvägar och efter diverse felkörningar så kommer vi rätt. Här skall vi titta på Gutmanisgrottan som visar sig vara ett 10 meter djupt hål i sandstensberget fullt med namn från besökare som har karvats in i grottvägarna och taket. Följer nu en skylt som ser ut att leda till ett matställe, men det går bara uppför, tillslut kommer vi upp och får pusta ut. Fast matstället ligger inte här uppe utan en skylt manar oss till att fortsätta att gå på en liten stig som går på kanten av dalgången. Efter att vi har gått i säkert en halv timme till 40 minuter (kändes det som i alla fall) kom vi fram till en liten by där det fanns en matservering.
Detta ställe hade nog lyckats övervintra sedan kommunisttiden, det var absolut inget fel på maten , billigt var det också, men atmosfären och lokalerna var i alla fall precis som jag tänkte mig en restaurang från sovjettiden. Alldeles intill låg Turadisborgen med anor från 1100-tallet, men kanske pga all mat orkade vi inte med mer kultur och historia denna dag. Tillbaka till hojarna och färd in till Riga och besök på motor museet som vi försökte att hitta hotell vid första dagen i Riga. Där fanns både västerländska som östeuropeiska mc och bilar bla en Rolls Royce som Breschnev hade krockat med i Moskva, tror det var 1976.
På kvällen gick vi återigen till vårat "favoritställe" vid Österrikiska ambassaden för att äta. Därefter knallade vi runt för att till sist ta en öl på ett lite finare ställe , men Tommy fick Sofias cola vält i knät av servitrisen, hon fick naturligtvis en ny. När vi sedan skulle betala ville vi åter ha delad nota, var av att det uppstod en diskussion. Där jag sa till servitrisen att det måste vara mycket lättare för henne att dela notan, hon som förstod, än för oss som inte begrep ett smack av vad det stod på kvittot. Tillråga på allt ville Petter bara betala en öl pga den utspillda colan, så han skulle ha 2-kroner i deras valuta tillbaka , fick så också men i absolut minsta möjliga valörerna .
Efter en lång men spännande dag väntar sängen på hotellrummet, imorgon är det Litauen som gäller.
Mot Vilnius, kör A8 ut ur Riga och hela vägen till gränsen. Någon km innan gränsövergången stannar vi i en liten by för att göra slut på dom sista lettiska pengarna. Fika bröd och byxor köps, dom sista örena försökte Elisabeth ge bort till en gammal gumma men hon ville absolut inte ta imot några pengar. Stannar vid gränsen och växlar till oss Litauiska Litas .Mellan Joniskis och Siauliai utmed väg A12 ligger Korskullen som vi skall besöka. Korsen tros ha ställts upp av familjer som miste någon eller några anhöriga i ett uppror mot Tsaren på 1830-talet. Där efter har korskullen skövlats av först Tsarregimen och sedan kommunisterna ett otal gånger för att Den 20 mars 1986 tror jag det var rivas en sista gång innan Litauen blev fritt från Sovjet i början av 1990-talet. Nu står , hänger och ligger det tusentals av kors i alla möjliga storlekar och material där. 1993 blev korskullen även välsignad av Påven för att sedan bli en av Litauens mest besökta platser.
Därefter vidare mot Vilnius men pga en fel körning blir dagsetappen 10 mil längre än det var tänkt 40 istället för 30 mil. Nåväl vi kommer fram till Vilnius vid 17.30 tiden och får återigen hjälp av turistbyrån att hitta Domus Maria ett före detta kloster mitt i centrum av Vilnius gamla stad. Efter att vi installerat oss går vi ut på stan för att äta ,Sofia ,jag och några andra av oss åt "kyckling kiev" som bestod av kyckling file ihoprullad med kryddsmör inuti därefter panerad och friterad med potatis kroketter till jättegott. Går sedan mätta och belåtna hem till cellen på klostret.
Startar dagen med en utmärkt buffe`frukost, därefter blir det sight-sing på staden. Vi hinner med ett antal kyrkor bla St Francis och Bernandis kyrka, slottskatedrelen samt övre slotts -kullen med ett försvarstorn med utsikt över Vilnius centrum.
Efter detta kulturella så är det fika eller lättare lunch som gäller (för en del innebär det ett glas öl). På grund av att vi har haft besvär med att del notan ibland så tar vi var sina bord , 5 st för att slippa besvär , det funkar bra men personalen ser lite konfunderade ut. Sen går endel av oss hem för att vila middag, väl hemma sövs vi av nunnornas sång eftersom dom har någon "sånggudstjänst" utanför. På kvällen går vi ut och äter samt besöker ett antal pubar.
Frukost vid halv åtta sedan packning och så iväg. Tar A4 ned till Grutas där vi besöker en park bestående av gamla statyer från kommunist tiden, gamla lekparks leksaker så som gungor, karuseller och en skivstång med tyngder som Tommy orkar få upp men som jag till min stora förtrytelse inte fick upp. Märkligast var nog alla statyer på Lenin, Stalin och massor av mer eller mindre kända potentater från den tiden som tillhörde dem . Nu fick dom endast stå som på cirkus och bli beskådade.
Sedan när jag ,Marita och Sofia går ut till MC:na på parkeringen för att hämta fikat så är det en äldre Polsk dam som håller på att sätta sig på Tommys HD för att bli fotograferad.
-: Stopp, ropar vi larmet kommer att gå på, hämtar Tommy som stänger av larmet så hon kan bli fotad.
Fortsätter sedan förbi staden Druskininkai fram till Vitryska gränsen där det blir stopp och vi får vända om ,vi har varken visa eller försäkring för Mc:na för att ta oss in där. Åker istället mot Polen , tror att vi korsar gränsen vid Ogrodniki för att sedan fortsätta på små och riktigt mysiga vägar i ett kuperat landskap tills vi kommer till Stanczki. Här tar vi in på ett toppen bra pensionat, det enda som fanns att tillgå, då byn endast bestod av två eller tre bondgårdar plus pensionatet. Cyklarna får vi parkera i garaget och maten som serverades var toppen , men det var för att beskåda Polens högsta viadukter som vi hamnade här. Så efter maten promenerade vi dit ca 500 meter , byggt av tyskar i mitten av 1920-talet 36 meter höga träkonstruktioner ingjutna i betong. Två identiska viadukter för tåg, ett åt vart håll, 150 meter långa , där man idag kunde få hoppa bungy jump om man ville , ingen av oss ville, därimot så var det en som visade hur det skulle gå till. Vi hade dessutom tur att stöta på en av ägarna till dessa viadukter som var privat ägda. Killen som var delägare tillsammans med resten av familjen berättade allt om viadukterna, samt att han när Polen hade blivit kvitt kommunismens ok hade stuckit till USA samt att hans syster hade hamnat i Sverige.
Efter denna lektion i viadukter och människoöden så knallar vi tillbaka till vårat pensionat för en pilsner och studerande av storkarna som bor i en stolpe utanför våra fönster. Därefter är det dags för sängen.
Startar kl 08.30efter en stadig frukost med bla omelett. Åker små vägar på gränsen mot Kaliningrad som är en Rysk enklav mellan Polen och Litauen, kommer så småningom fram till dagens utflyktsmål som är "Wolfschantze" varglyan . Som under andra världskriget fungerade som Hitlers Högkvarter på östfronten. Området består av 80 byggnader ,därav 50 bunkrar. Bla fanns eget elverk, järnvägsstation ,flygplats, casino och bio. Nu har det även börjat att regna, vilket i och för sig passar rätt bra på denna plats med dess mörka förflutna. Det var här som Greve Claus von Stauffenberg den 20 juli 1944 försökte spränga Hitler i luften, genom att placera en portfölj med sprängämnen under bordet där krigsplanerna studerades. Tyvärr var bordet för kraftigt och Hitler klarade sig med mindre blessyrer. När tyskarna till sist retirerade sprängde dom de flesta bunkrarna i luften så nu har naturen så smått börjat ta tillbaka marken. Men det är väl värt ett besök. Fortsätter så småningom men tillsist tar småvägarna och trafiken ut sin rätt och vi tar in på ett hotell någonstans utmed E77 mellan Ostroda och Paslek.
Efter att vi duschat och den nästan obligatoriska pilsnern går vi inåt byn för att hitta någonstans att äta. Det visar sig vara värre än vi trodde då byn bestod av en gammal fabrik av något slag och ett par hyreslängor, går även fram till tappen där det finns lite mat att köpa men det var nog inte vad vi tänkt oss. Tillsist hamnar vi på hotellet , bra mat men när notan kommer in så är det något som inte stämmer. Dom utav oss som åt fisk fick betala betydligt mer än dom hade räknat med. Detta berodde på att priset på menyn var 100 gram fisk och fisken som man fick in vägde kanske 300 gram, alltså fick man betala 3 gånger så mycket som man trodde från början. Det kändes lite som att det var gjort för att lura oss turister men det visade sig inte vara det enda stället som begagnade sig av det här systemet på matsedlarna.
7.00 ringer väckarklockan , dags att stiga upp. Käkar frukost och packar cyklarna för att sedan ge oss iväg. Kör motorvägen förbi Gdansk och Gdynia som i stort sett är ihop vuxen till en stor stad. Tillslut tar motorvägen slut och det blir långa köer och massor av trafik, stannar så småningom vid en bensinstation för att fika och sträcka på benen lite. Tur var väl det för att strax innan vi skall åka igen kommer det en ordentligt regnskur ,så vi väntar ut den inne på macken. Har nu bara ett par mil kvar till Leba som ligger vid kusten och visar sig vara en riktig semesterort. Väl där får vi tag i ett toppen fint campinghus med två lägenheter i. Nu har också vädret bättrat sig så vi knallar ut för att hitta en restaurang att äta på. Det är inga problem för det finns massor att välja mellan. Men åter igen går vi på den här niten med priset som anges per 100 g , så jag och Sofia fick betala mer än vi trodde att det gick på när vi beställde.
Efter maten går Sofia, Marita och Benny tillbaka till campingen , Sofia skall bada och gör så också, vi andra tar en promenad in mot centrum , massor med små turistaffärer, kommer sedan till stranden som även här är en jättefin och lång sandstrand. Avslutar dagen med lite kaffe och pilsner i våran del av huset.
Regn, Regn , vi som har bokat en natt till här för vi tänkte sola och bada en dag, men efter lite diskussioner bestämmer vi oss för att fortsätta och hoppas på bättre väder på Rugen i Tyskland. Kör stora vägar för att plocka lite mil, som tur är blir vädret bättre ju längre dagen går. Korsar så gränsen till Tyskland, äntligen autobahn och fri fart. Men detta var den absolut sämsta vägen på hela resan . Vägen ifråga var Autobahn 11 från Polska gränsen till korsningen med A20 tre mil som antagligen inte gjorts något åt sedan DDR-tiden, både vi och mc:na höll på att skaka isär. Stannar och tankar i en liten stad efter att vi kommit av denna hemska väg, då öppnar sig himlen, det visar sig bli det värsta regnvädret som vi körde i på hela resan.70 till90 km/h på motorvägen som tur är tar det slut nästan lika snabbt som det började. Svänger av autobahn in på väg 109 och efter ett antal mil hittar vi Pension Rapp i en liten by med namnet Moeckow, ett riktigt toppenställe. Inte nog med billiga och bra rum utan det lagades även kvällsmat åt oss. Någon typ av pytt i panna, det smakade jätte bra speciellt med en öl till.
Åker till Peenemunde för att besöka museet med V1 och V2 raketerna från andra världskriget. Därefter åker vi mot Rugen, tar färjan vid Stahlbrode och fortsätter till Lobbe, där Micke hade varit i fjol. Efter att ha letat och frågat på ett par olika ställen så bokar vi in oss på Strand Hotellet . Bokar även rum åt Janne och Ulla-Britt som är på väg ut på sin semester. Efter en öl i trädgården så skall Sofia och Tommy bada så vi ger oss i väg till stranden, Tommy klarar snart av badandet men Sofia har det trögare pga att det har blåst in en massa tång, som man måste ta sig igenom innan det blir rent vatten. Men tillslut så kommer även Sofia i sjön hon med. Åter tillbaka på Hotellet för att äta sedan ta en promenad och tittar på omgivningarna. Stannar på en bar med internet cafe till Sofias stora förtjusning. Sedan knallar vi tillbaka till Hotellet och sängen.
Vaknar bara för att konstatera att det regnar, vi som hade tänkt att åka runt på Rugen idag. Men under frukosten bestämmer vi oss att dra hemåt, bara vi kan få plats på färjan till Trelleborg. Jag ringer till bokningen och träffar på en tjej som när hon fick min adress visade sig vara från Mariestad, då fanns det ju naturligtvis plats för oss på en färja kl 12,00. Lite synd om Janne och Ulla-Britt var det, som blev lämnade kvar.
Kommer till Sverige och Trelleborg vid femtiden på eftermiddagen. Dom femtio milen hem går förvånansvärt bra, kör in i garaget omkring kl 23.00. Parkerar cyklarna och börjar fundera på nästa års resmål.
Tillsist en liten sammanfattning. Ca 335 mil, fem länder, nio personer, sju motorcyklar. Billigast bensin 10,86 kr Estland dyrast 14,69 kr Polen. Med tanke på att vi var nio stycken gick det förvånansvärt bra att hitta någonstans att bo varje natt. Lite oroliga var vi allt för att bli rånade eller få cyklarna knyckta, men vi har inte känt oss utsatta på något sätt. Snarare tvärt om. Ett tack till alla deltagare på resan för trevligt resesällskap och att det har funkat bra hela resan igenom. Har någon funderingar på att besöka dessa länder, tveka inte, hör gärna av er om våra erfarenheter.
Thomas
Frankrike-Schweiz-07
Vi startade midsommarafton kl. 08.00 hemma
hos Tommy och Anita i Ullervad, precis som förra året. Vädret
som påverkar en hel del när man åker MC var också det
ungefär som i fjol med det undantaget att det regnade mer nu. Som tur
var blev det bättre ju längre söderut vi kom, så när
vi kom till färjan i Helsingborg vid middagstid sken nästan solen,
väl i Danmark blev det riktigt fint.
Färjade sedan
över till Puttgarden för att leta reda på någonstans
att bo. Åkte in i Oldenburg in H. på vinst och förlust och
hittade ett riktigt bra Zimmer frei. Att det sedan var fest inne i byn med
uppträdande och matförsäljning mitt på torget gjorde
ju inte saken sämre.
Kom iväg kl 09.00 efter att ha packat cyklarna
och ätit frukost. Autobahn 1 är det som gäller en stor del
av dagen genom Hamburg mot Bremen och Osnabruck ned till Münster där
vi viker av in på A 43 några mil för att sedan åka
småvägar mot Holländska gränsen. Hittade ett Gasthof
i byn Geldern-Pont ca två mil innan gränsen till Holland. När
vi skulle parkera inne på gården så halkade min fot av
centralstödet så cykeln lade sig på högersidan men som
tur var blev inget skadat. Vädret under dagen hade vi däremot inte
samma tur med utan det var ömsom sol och regn. Men efter lite mat och
dryck somnade vi alla i våra sängar.
Efter att vi ätit frukost och packat fortsatte
vi mot Holland för att efter några mil komma in i Belgien, som
vi "bara" skall snedda igenom mot Franska atlantkusten. Köpte fika
i en liten stad som jag glömt namnet på , drack kaffe och åt
dom inköpta bakelserna på en parkbänk utanför bageriet.
Tankade och fortsatte sedan på motorvägen mot Antwerpen, Gent och
vidare mot Brügge. Körde av motorvägen innan Brügge för
att åka småvägar ut mot kusten. Stannade i Kolsijde-bad någon
mil innan Franska gränsen för att titta på havet men fastnade
i en carneval så det tog en och en halv timme innan vi kunde åka
igen. Då hade det också börjat regna . Kommer in i Frankrike
åker förbi Dunkerque för att hitta boende i Gravelines på
ett sjaskigt hotell som låg ett stenkast från havet. Spelade
kort och studerade kartan på kvällen, regn hela eftermiddagen.
Startade i solsken och åker utmed kusten.
Stannar vid en bensinstation där vi hade en diskussion om det var Dovers
vita klippor som sågs på andra sidan, det var det, Tommy hade
rätt! Stannade för att äta då öppnade sig himlen
igen. Så småningom ger vi oss ut på motorvägen för
att lägga lite mil under hjulen. Kommer till en liten by några
mil söder om Le Havre tror den hette Boureauville. Där hyr vi
rum hos ett äldre par , får använda garaget till MC:na. Blir
även bjudna på cider. Som tur var var dom ej med när vi provsmakade,
för det var tyvärr inget som föll oss i smaken. Annars jättebra
boende och dom var mycket måna om att vi skulle trivas. Spelade kort
och åt ost, bröd, vin, öl och coca-cola till kvällsmat
medan regnet strilade ned utanför.
Startade vid niotiden med hyfsat väder. Kör
ut mot kusten för att besöka den Amerikanska krigskyrkogården
vid Omaha Beach , där dom allierade landsteg på D-dagen. Åker
förbi ett antal minnesmärken från landstigningen, vägen
följer kusten genom små byar och samhällen. Bl.a. får
vi stanna för ett antal kor skall byta beteshage och blir drivna rakt
genom byn. Kommer så fram till Omaha Beach och kyrkogården, parkerar
utanför på parkeringen och går in genom entrén,
där vi fick gå genom en metalldetektor innan vi släptes in.
Väl inne var det en utställning om landstigningen, och en film
med bla. intervjuer med dom som var med och även anhöriga till
de som aldrig kom hem igen. Därefter går vi ut till själva
kyrkogården som består av tusentals vita kors i snörräta
rader på en gräsmatta som var lika välansad som en golfgreen.
Ett besök kan rekommenderas. Efter detta historiska och även lite
känslomässiga besök åker vi vidare. Hade tänkt
åka ned till Le Mont Saint Michel som är ett kloster som ligger
på en ö utmed kusten, men pga. det regniga vädret bestämmer
vi oss för att åka mot Paris istället.
Idag skall vi in till Paris, har bara tio mil dit
så vi bör ha gott om tid att hitta någonstans att bo, trodde
vi! Tänkte att vi skulle hitta något i utkanten så att vi
slapp köra in med cyklarna in i centrum, ack vad det kan gå fel
ibland. Vi körde förbi ett par avfarter på motorvägen
för att helt plötsligt befinna oss i en tunnel, nu var det bara
att följa med strömmen. Till slut kommer vi ut och där över
alla hustaken reser sig Eifeltornet, får syn på en skylt som
visar till en campingplats vid boulongerskogen. Tyvärr hade dom bara
tältplatser där, men vi har några adresser till vandrarhem
med oss, så dom matar vi in i Tommys GPS och han och Anita tar täten.
Trafiken tätnar för att till slut bli till kaos i en rondell eller
om det var en vanlig korsning? Bilar, motorcyklar, bussar och fransyskor
på skotrar, i högklackat och kjol far som bålgetingar omkring
oss och där kommer en på vanlig cykel och vinkar på Marita,
en cyklande polis. Han får till slut med sig oss alla tre in till kanten
efter att ha kryssat mellan alla bilar, bussar osv. Väl där vill
han se på Maritas körkort och mc:ns registreringsbevis och så
påstår han att vi har kört mot rött ljus. Vadå
rött ljus? Ingen utom Sofia hade sett några trafikljus och hon
har inte ens körkort! Men efter lite diskuterande med polisen och hans
kollegor så slapp vi böterna på 19 € och kan fortsätta.
I slutet på nästa gata dyker Triumfbågen upp och vi kör
¾ varv runt den. Kommer till slut fram till en av adresserna, där
det inte alls fanns något vandrarhem. Fortsätter att leta och
fråga efter rum på ett otal olika ställen innan vi hittar
rum på ett litet hotell, men inte till natten utan till morgondagen.
Vi bestämmer oss att boka två nätter där, för
att sedan fortsätta utanför Paris för att hitta någonstans
att bo i natt. Eftersom vi har tänkt att ev. besöka slottet i Versailles
åker vi dit och provar på campingen där. Efter lite diskussion
och eftersom klockan börjar bli mycket, så hyr vi oss ett tält
där. När vi sett "tältet" som består av en blandning
mellan hytta och tält med fem sängplatser, gasolkök, gasolkylskåp,
bord och stolar för fem personer så ber vi om hjälp med att
avboka rummet vi hyrt inne på hotellet i Paris. Nu smakade det bra
med mat och dryck.
Tog tåget in till Paris i dag. 20 minuter
senare var vi vid Eifeltornet. Där ställde vi oss i den kortaste
kön bara för att när vi kom fram till kassan få reda
på att här fanns ingen hiss utan det var trappor till den andra
etagen. Marita och Anita var med upp till första etagen, men Tommy, Sofia
och jag gick dom 700 trappstegen till vån. 2. Sedan tog vi hissen. Mycket
folk men en häftig utsikt. Därefter tog vi buss till Louvren för
att titta på Mona-Lisa. Jag tyckte nog inte att hon var så vacker
som det sägs. Efter det tog vi en öl på en uteservering. Det
blev det dyraste vi drack på hela resan 21 € för två öl
och en cola. Så tillbaks till campingen, där vi åt på
restaurangen.
Återigen tåg och metro in till Paris
för att besöka Notre Dame och Triumfbågen, strosade sedan
på Champs Elsesy, åt på en uteservering och tittade på
allt folk som gick förbi. Träffade ett par norrmän och den
enes dotter på campingen, dom skulle vidare till Gibraltar men hade
stannat i Paris några dagar. Dom åkte på varsin panna den
ene med kärra bakom, vi fick låna ström i deras stuga till
mobiler och videokameran eftersom det inte fanns någon el i tältet.
Om man ska till Paris så var den här campingen ett ställe
som jag kan rekommendera att bo på. Vi gav 55 € /dygn för fem pers.
Norrmännen som hade en stuga med sovloft, kök, toalett och dusch,
gav om jag minns rätt, 94 € /dygn.
Nu var det dags att lämna Versailles och för
att komma rätt så var vi tvungna att åka genom Paris igen,
även om det verkade som lika många skulle ut ur stan som in så
gick det bättre än sist. Nu hade vi lärt oss att om man skulle
komma någon vart var man tvungen att åka mellan bilköerna.
Bilisterna var nog vana vid att mc och skotrar körde lite som dom ville
för bilarna var mycket noga med att flytta och ge plats så man
kom fram mellan bilköerna. Efter ca 15 mil tröttnade vi på
motorvägen och gick in på småvägar istället. Landskapet
var böljande med sädesfält och små byar med jämna
mellanrum. Vädret började också visa sig från sin bättre
sida med blå himmel och solsken . Hittade återigen en camping
i en by som hette Arnay-le-duc. Hade tur och fick en stuga som visar sig vara
nästan nybyggd, jättefräsch!! Jag, Sofia och Tommy åker
in till byn och handlar kvällsmat och frukost till morgondagen. Kvällsmaten
avnjuts på altanen medan solen går ner i floden, som flyter förbi
nedanför stugan.
Varm dag, men mot slutet av dagen får vi lite regn. Vi har kört
småvägar mot Lyon – Grenoble ST- Jean de vaux, där vi tog
in på ett pensionat. Ingen motorväg, men däremot massor av
rondeller. Tommy, som har GPS:en Doris i örat, hann knappt ut ur den
ena rondellen innan det var dags för nästa.
Dagen börjar med regn men det blir bättre
och bättre ju längre dagen går. Har nu kommit in på
route Napoleon så vägen har blivit roligare att köra. Landskapet
blir mer kuperat och alplikt ju längre vi åker för att mot
slutet av dagen likna scenerna ur en spagettiwestern. Övernattning blir
på ett ställe där det egentligen är ett träningsläger
för trailåkare, så våra hojar passar inte riktigt in.
Vi bor i en liten barack med fyra sängar i varje del.
Tommy, Sofia och jag åker till nästa by för att handla
kvällsmat och frukost, vow vilken väg !!!
Idag är vi uppe och hänger på låset
till frukosten, sen skall vi samma väg vi åkte igår för
att sedan åka Europas svar på Grand Canyon, Grand Canyon du Verdon.
Canyonen är som en avstickare från Route Napoleon. Vägen går
nere vid floden för att sedan leta sig uppför dalkanten. Utsikten
är makalös. Vi stannar ett antal gånger för att fika
och för att njuta av naturen. När vi närmar oss slutet av
Canyonen ser man långt där nere Lac de Ste-Croix, som är sjön
som floden mynnar ut i. Bortanför sjön syns stora blå fält
med lavendel och på andra sidan av ravinen ser man vägen högt
uppe på bergssidan, som vi skall åka tillbaka på. Innan
vi ger oss i kast med den stannar vi vid en restaurang i byn Aiguines som
ligger på sluttningen ned mot sjön och äter pizza och omelett.
Vägen tillbaka är lika fascinerande som den var på andra
sidan. Ett tack till Gunnar och Annbritt som tipsade om denna väg. Stannar
i byn St-Vallier-de-Tahiey, ca 6-7 mil från kusten, tar in på
ett hotell, där vi träffar ett par svenskar och deras baby som
vi får som grannar. Dom har flugit ned till Nice, hyrt bil för
att sedan fotvandra, ja ja alla sätt är ju bra. Soligt och klart
väder. Man kan se Medelhavet från vår altan på tredje
eller om det var fjärde våningen, högt var det i alla fall
när packningen skulle bäras upp.
Körde dom få milen in till Antibes och Medelhavet på förmiddagen,
stannar vid torget, där turistbyrån låg. Får hjälp
med att hyra en campingvagn, två sovrum, kök och allrum, plus separat
wc och dusch. Hela området låg i skuggan av trädkronorna,
så vi besvärades inte av att det var mycket varmt. Dessutom så
fanns det tre pooler , restaurang och en liten butik på området.
Efter att vi hade installerat oss åkte Marita, Tommy, Anita och jag
tåg in till centrum, där paret Ottosson köpte vad dom trodde
var lakan, men som senare visade sig vara örngott till sådana här
långa kuddar, som dom envisas med på en del ställen utomlands.
Men efter att Tommy använt sin fickkniv så löste det sig.
Gick sedan ned till havet och kände på vattnet. Spelade lite kort
och tog ett par pilsner utanför vagnen på kvällen innan
vi kröp till kojs.
Varmt och soligt idag också, men istället
för att bada tar vi tåget igen, denna gång till Monaco och
Monte-Carlo. Tåget följer kustlinjen nästan hela tiden.
Utanför ses badstränder, hotell och stora båtar. Framme i
Monte-Carlo går vi först ned till hamnen och tittar på alla
yachter som ligger där. Man kan undra om dom är ute med dom någon
gång? Äter lasagne på en uteservering vid kajen och tittar
på folk som strosar förbi, inga kändisar syns till. Fortsätter
sedan upp mot Casinot. Framför ingången står en Ferrari
en Lamborghini och två Rolls-Royce parkerade. Medan vi fotograferar
kommer det en risig Ford Escort, stannar framför ingången och
ur kliver en liten gubbe slänger kavajen över axeln, ger bilnycklarna
till en av vakterna och går sedan rakt in på Casinot. Vi andra
dödliga är tvungna att visa leg för att ens få komma
in i foajén. Sofia fick inte följa med in pga. att hon var för
ung. Vandrar sedan runt och tittar i affärerna innan vi tar tåget
tillbaka till Antibes. Sofia börjar att blöda näsblod medan
vi väntar på tåget, då kommer det fram en engelsktalande
äldre herre och ger tips om att man inte skulle luta huvudet bakåt,
utan istället trycka på näsan så att skulle sluta blöda.
Det funkade.
Första dagen med bad i Medelhavet. Stannar
vid stranden hela förmiddagen för att gå upp till campingen
och laga mat vid middagstid. Pannbiff och potatiskroketter bjuds det på.
Vilar sedan middag, för att därefter gå till campingens pooler
och bada resten av dagen.
Samma som igår med det undantaget att vi äter
Pasta Carbonara idag.
Sista dagen vid Rivieran. Sofia badar nästan
hela dagen, medans vi andra däri mot slöar på förmiddagen
för att sedan bada i havet en sista gång under eftermiddagen.
Dags att lämna Rivieran, men innan vi fick
åka skulle vagnen besiktigas. Allt gick bra tills tjejen som utförde
bes. kom till toaletten där var toasitsen var trasig, jag sa att den
var sönder redan när vi hade anlänt men då sa hon att
vi skulle anmält det med en gång och det hade hon väl rätt
i. Väl tillbaka i receptionen ville hon behålla 20 € av våran
deposition.
- Skojar du, frågade hon
- Absolut inte, svarade jag, betalar vi 20 € för
sitsen är det klart att denär
våran.
Så tjejen, Tommy och jag gick tillbaka till
vagnen där jag skruvade bort sitsen, bröt sönder den och slängde
resterna i en container. Dom tyckte nog att vi var lite knepiga, samtidigt
fick dom sig ett gott skratt.
Äntligen iväg, lite felkörning i Nice innan vi kom på
rätt väg upp mot bergen, sol på förmiddagen men lite
duggregn på eftermiddagen. Kommer rätt tidigt på eftermiddagen
till St-Etienne-de-Tinee som ligger ett par mil innan Col de la Bonette där
Europas högst asfalterade väg går. Men nu ser molnen ut att
anhopat sig framför oss så vi beslutar oss för att stanna
i byn, för att fortsätta imorgon bitti. Äter lite på
uteserveringen vid hotellet samtidigt som vi tittar på lokalbefolkningen
som spelar Boule, går sedan mätta och belåtna till sängs.
Idag skall vi upp i alperna på allvar, först
Col de la Bonette. Vägen går sakta uppför för att så
småningom bli till en serpentinväg, trafiken blir glesare ju längre
vi kommer, åker igenom en övergiven by bestående av gamla
stenhus halvt hoprasade. Nu börjar det att bli kallare också det
biter i kinderna och sommarhandskarna känns väl tunna, vägen
går utmed bergssidan, utsikten är bedårande och längre
fram syns toppen på passet. Sista biten går vägen på
skrå runt en höjd till högsta punkten på 2802 möh.
Det är lite otäckt för när vägen lutar uppåt
ser man bara bergssidan till vänster om vägen och till höger
syns bara blå himmel. Men allt går bra och vi kommer upp, Stannar
och fotar, beundrar utsikten, sätter ett Taurusmärke på stolpen
som höjdangivelsen sitter på och fryser, termometern på
Tommys mc visar på noll grader. Fortsätter ned till en liten fjällsjö
där vi dricker VARMT kaffe och fikar medans murmeldjurena nyfiket tittar
på. Kommer så småningom ned i dalen där det är
varmare som tur är för det är inte slut på passena för
idag. Följer väg D902 kommer till nästa bergspass som är
Col d`Izoard där naturen är som ett månlandskap som vägen
går igenom. Fortsätter sedan genom Briancon två mil från
den Italienska gränsen, upp mot Col du Lautaret 2058 möh. Stannar
för att titta på en glacier som likt en flod sakta letar sig ned
genom en ravin, när vi skall åka igen börjar det att snöa.
Vi diskuterar om vi skall vända eller fortsätta, vi bestämmer
oss för att försöka ta oss över nästa pass också
som är Col du Galibier på 2646 möh. Snön ökar i
intensitet ju högre vi kommer , den lägger sig på visiret
och rutan men som tur är inte på vägen. Mest synd är
det nog om cyklisterna dom ser ordentligt frusna ut. Längst upp är
det en tunnel, vi får rött ljus så jag tar fram videokameran
och filmar lite, nu blåser det så att det snöar nästan
horisontellt. När vi får grönt och kommer igenom tunneln ligger
snön lite på vägen en liten bit efter tunneln, men desto
längre ned vi kommer desto bättre blir vädret, men fort går
det inte utan vi fick verkligen öva krypkörning. Kommer fram till
byn Valloire där vi hittar ett hotell med garage för mc:na och
finna rum till oss. Vädret är fortfarande alldeles för kallt
för våran resegarderob så vi plockar på oss mc-jackor
och det varmaste vi har med, när vi går ut för att äta
och köpa frukost tills i morgon. Tillbaks på hotellet mätta
och belåtna blir det en varm dusch sedan sängläge efter en
spännande och händelserik dag.
Dagen börjar med kallt men soligt väder,
innan vi drar iväg ringer vi till Gustavssons som är på väg
ned till Rivieran, för att höra om dom är i närheten.
Tyvärr visar det sig att avståndet mellan oss är för
stort för att ta en fika ihop. Börjar så dagens körning
med Col du Telegraphe på1566 möh som uppvärmning. Fortsätter
sedan en bit på N6 innan vi åter viker av på D902 mot Val-d`Ise`re
och passet Col de Iìseran 2764 möh. Snön ligger utmed vägen
och när vi närmar oss toppen åker dom slalom, det är
inte utan att man blir sugen. Kommer upp till toppen och stannar för
att ta kort och tina upp lite, för det är omkring nollgrader idag
också. Pratar med en norrman på en BMW 1200 GT som berättar
att igår körde dom konvoj med plogbil först och sedan MC och
bilar efter pga. Snöovädret. Vi talar om att vi tänkt oss
till Chamonix idag, men han tycker att vi ska stanna i Val-d`Ise`re istället
som enligt honom är mycket trevligare. Väl nere i byn efter en hisnande
färd ner, stannar vi för att äta och se oss om lite, byn verkar
mycket riktigt trevlig och gemytlig, men vi fortsätter ändå
som tänkt mot Chamonix. Åker upp mot Bourg-St-Maurice där
vi tar av mot Courmayeur i Italien för att ta Mont Blanc tunneln tillbaka
in i Frankrike igen. Passerar lilla St Bernards passet 2188 möh. Där
gränsen mellan Frankrike och Italien går. Nu har vädret blivit
varmare igen så när vi kommer ned i dalen stannar vi, äter
en glass och solar oss på en uteservering. Kommer så småningom
till tunneln där vi får köra in en och en med 100-150 m mellanrum,
kör in i Chamonix för att hitta någonstans att bo, bara för
att konstatera att norrmannen hade rätt. Pratar lite om hur vi skall
göra innan vi bestämmer oss för att fortsätta mot Schweiziska
gränsen, stannar i byn Argentière en mil innan gränsen. Där
hyr vi rum på ett vandrarhem ägt av en Holländare som hade
haft en stuga i närheten av Örebro. Han var en av dom trevligaste
och mest pratglada värdar vi bott hos på hela resan, huset däremot
som var byggt 1923 hade nog inte gjorts något åt sedan dess,
men allt var rent och snyggt även om det var slitet. Vi vågar
knappt gå ut på balkongen mer än en i taget {den låg
på tredje våningen}. Fördriver kvällen med en promenad
på byn , besöker en sommar öppen skidbar där dom till
Sofias glädje hade internätcafé. Har nu klarat av Frankrike
utan problem med språket eller arroganta fransmän utan alla har
varit hjälpsamma och trevliga samt försökt att hjälpa
till så gott dom har kunnat. Sedan har vi även haft hjälp
av Sofia med språket som var den enda av oss som hade några franskakunskaper
att tala om. Sist men inte minst vill jag rekommendera ett besök med
Mc i dom franska alperna, imorgon kommer vi in i Schweiz.
Kommer in i Schweiz utan besvär passerar över
Col de la Forclaz 1525 möh. Stannar i första större stad som
är Martigny för att växla pengar och köpa med oss lite
förmiddagsfika. Sofia blir arg för att hon inte får visa vägen
ut ur stan men det går över så småningom som tur är
{hon hade säkert fixat det}. Åker i en vid dalgång med fruktodlingar
på sidan om vägen, tyvärr är den spikrak i säkert
ett par mil så det blir lite långtråkigt. Men tillslut
börjar vi komma upp i bergen igen passerar åter ett alppass Grimselpass
2165 möh. Bred, fin väg med sköna kurvor och vidunderlig
utsikt hela vägen till toppen, att sedan solen skiner allt vad den kan
gör inte saken sämre. Anländer tillslut Brienz sent på
eftermiddagen. Inte någonstans hittar vi ett ledigt rum, men turistbyrån
hjälper oss så vi får tag i två hotellrum. Lyxigaste
boendet på hela resa men också det dyraste 80 Sfr / person. Att
det inte fanns något annat ledigt berodde på att det skulle vara
flygtävling den här helgen så allt var uppbokat, Men det
löste sig ju tillslut Men vi sov i alla fall bra och frukosten som serverades
på terrassen med utsikt över Brienzersjön gick inte av för
hackor.
Åker tillbaka en och enhalv mil till Meiringen som vi passerade igår
. Går in på turistbyrån för att få hjälp
med att hitta någonstans att bo, efter ett par telefonsamtal får
vi napp. Även här var det lite ont om rum så Anita som vår
värdinna heter hyr tillslut ut alla rum i huset även sitt eget
sovrum själv flyttar hon över till grannen. Eftersom det är
tidigt på dagen tar Tommy, Sofia och jag en rundtur i bergen, åker
tre pass Susten 2224 möh, Furka 2431 möh och Grimselpasset 2165
möh, som vi även körde igår. På vägen upp
till Furka tar Tommy med en liftare bak på hojen, nej det var inte en
blondin. Utan en kille som på något viss hade sin bil uppe kvar
på toppen ,hur han hade fått bilen kvar där uppe fattade
vi aldrig, men glad för liften blev han i alla fall. Stannade även
på toppen av Grimsel för att fika och titta på murmeldjur.
När vi sedan kom tillbaka till Anita och Marita promenerade vi alla fem
in till centrum och åt middag på samma restaurang som Anita och
Marita hade besökt på lunchen.
Idag hade vi tänkt åka linbana upp till
det ställe som Bondfilmen "I hennes majestäts hemliga tjänst
"spelades in på. Men väl där backade vi ur bla.pga priset.
Åkte i stället till Grindelwald där vi tog ett tåg upp
till Klein Scheidegg. Det var inte mycket billigare och vyerna var inte vackrare
än vad vi sett utmed vägarna här i alperna, så det var
inget att rekommendera. Åker istället hem till Anitas, men Tommy
vänder tillbaka till Interlaken för att se på flyguppvisningen
där. Vi andra går istället in byn för att äta, det
blir en svettig promenad för temperaturen har stigit rejält dom
senaste dagarna. Väl framme svalkar vi oss med öl och cola innan
maten kommer in.
Startar tidigt för att slippa den värsta
värmen, vi skall bara åka tio mil till Brünnen som ligger
vid Viierwaldstätter sjön. Bokar rum på ett litet hotell i
två nätter, resten av dagen strosar vi runt i staden.
Sista dan i Schweiz tillbringar vi på badstranden som låg nästan
i centrum av Brünnen. Badar, solar och slöar hela dagen.
Kör dom 15 milen till Lörrach i Tyskland
på förmiddagen, så det blir en lång väntan innan
vi skall lasta på cyklarna på tåget som skall ta oss till
Hamburg. Åker in till centrum och äter och fördriver lite
av tiden. Så småningom blir det dags att lasta på hojarna
det går riktigt smidigt, men sedan börjar det. Varmt är
det ca 30 grader och när vi kommer in i vagnen får vi reda på
att luftkonditioneringen är trasig i vår vagn. Konduktören
kommer sedan för att höra vad vi vill ha att dricka till frukosten
imorgonbitti, Sofia vill ha mjölk men det finns inte så hon blir
lovad choklad. Efter en halvtimma kommer konduktören tillbaka och talar
om att chokladen tyvärr inte räcker till alla, så han undrar
om Sofia kan tänka sig något annat.
-Vatten då ,säger Sofia
-Tyvärr slut det också svarar konduktören. Det hade delats
ut pga den trasiga luftkonditioneringen.
-Ja då kvittar det ,suckar Sofia.
Men nu skulle vi ha kommit iväg men vi har
inget lok så vi blir en och en halv timme försenade, den tiden
kommer i och för sig att köras in under natten. Äntligen
kommer loket och våra vagnar blir dragna ut på rangergården,
där bli vi stående i en timma medans vagnarna med bilar och mc:na
kopplas på. Under tiden vi står där funkar inte toaletterna
och pga. värmen så har alla i vagnen drucket en heldel, stackars
konduktör alla skäller och klagar. Tillslut kommer vi igång
och vi börjar att bädda Tommy, Jag längst ned Anita, Marita
och Sofia på överslafarna. Längst ned var slafarna inte
så bredda som de tre upptill detta pga. ryggstödet så det
gällde att inte ramla ur. Fönstret var vi tvungna att ha öppet
så det dåna och rykte i gardinerna, Anita som låg längst
upp vid fönsteröppningen frös medans vi andra svettades. Som
tur är så tog denna tågresa slut så småningom,
men det var den sämsta natten på hela semestern. Fast det var
inte slut på eländet än. När cyklarna skulle lastas
av fick vi inte släppa spännbanden själva utan det skulle
DB personal göra. En man började framifrån men slutade efter
två och en halv Mc, den halva var Maritas. Sedan kom han som börjat
bakifrån till Maritas Mc och ser inte att de två banden ifram
är lösa utan släpper det bandet som håller ned cykeln
på sidostödet med följd att den välter. Vi står
vid sidan av och ser när cykeln lägger sig på sidan. Jag
ser rött och rusar upp på vagnen skällande med en blandning
av Svenska, Tyska och engelska som en bandhund, lyfter hojen där backspegeln
hänger på sidan. När alla sedan har kommit av står
vi vid sidan och skriver skaderapport och fotograferar skadorna. Tillsist
skulle vi klaga på luftkonditioneringen som inte funkade men det gick
inte att göra i Hamburg, utan skulle göras i Dusseldorf där
klagomål togs imot. Vad trötta vi blev. Men det skall inte upprepas
igen för det är tveksamt om jag kommer att åka detta tåg
någon mer gång. Klockan är elva när vi två timmar
försenade kör ut ur Hamburg för dom sista 75 milen hem. Som
väl är går de betydligt bättre än tågresan
, så vid halv tio på kvällen kör vi in cyklarna i garaget
trötta men nöjda efter nästan fyra veckor, 570 mil av touring
och 80 mil tåg.
Marita, Sofia och jag Thomas vill tacka Anita och
Tommy för trevligt resesällskap. Micke och Simon för hjälp
med gräsklippning. Ella för hjälp med posten. Är det
sedan någon som har frågor om något av ställena vi
bodde på eller vägarna och bergspassen vi körde får
ni gärna höra av er.
Thomas
Vi som skulle ge oss iväg på denna
länge planerade resa var Thomas, Sofia, Marita, Tommy och Anita. Starten
skede den 23/6 kl.08.00 hemmifrån Tommy och Anita. Vädret var
opålitligt med ömsom sol, regn och blåst. Men färden
gick planenligt ned mot färjan i Trelleborg. Väl där lastades
cyklarna ombord på färjan, för att sedan få vila i
5 ½ timma som färden över till Rostock tog. Efter lite letande
hittade vi till Uschis- gasthof där vi hade bokat boende första
natten. Några öl och lite prat om hur den första dagen hade
varit så var det dags för sängen.
Upp och iväg efter en stadig frukost.
Först ut på A9 för att sedan ta av på väg 114 och
Tauernpasset 1265 MÖH det blir en försmak av vad som komma skall.
Ned mot Klangenfurt och slovenska gränsen, där vi kör över
Loibipasset 1358 MÖH. Så var vi inne i Slovenien, något
händer med Tommy för han kommer som skjuten ur en kanon och svänger
in på första bästa bensinstation han ser. Medan vi andra
tankar cyklarna och äter glass besöker Tommy toan ett antal gånger
och som tur är så lugnar det ned sig så småningom
och vi kan fortsätta. Passerar Ljubljana och börjar leta boende
svänger av motorvägen en avfart före Postonjagrottorna som
vi skall besöka imorgon. Hittar ett zimmer frei i en liten by som hette
Planina, värdinnan hette Maria och hade släkt i Göteborg.
Vi blev väl omhändertagna, cyklarna fick vi köra in i det
ännu ej riktigt färdig byggda garaget och själva fick vi två
rum och bara toalett med dusch för oss. Men nu börjar det bli riktgit
varmt 36 grader, framåt kvällen promenerar vi in till puben för
att svalka oss med något att dricka.
Morgon igen nu packas badkläder och
fika ned, så bär det iväg ned mot RT Kamemjak där badet
ligger som också är ett naturreservat. Det visar sig att vägarna
där inte var asfalterade utan var fruktansvärt dammiga och steniga,
en offroad hade inte varit helt fel. Därimot så var badet bra
med klippor och klarblått vatten och åtminstånde i början
knappt något folk alls. Jag och Sofia lyckades att bränna oss på
en manet AJ AJ vad det gör ont. Sedan skulle det smaka bra med något
i magen och då vi hade sett en skylt om en bar påväg ned
från parkeringen gick jag och Sofia för att köpa något
att äta. Problemet var bara att hitta baren som låg i ett buskarge,
Tommy tyckte att det liknade ett hoo chimin läger från vietnamnkriget
hur som helst så hade dom goda varma mackor och isthe. Nu började
det kännas att vi inte var riktigt vana vid solen så det blev till
att ge sig iväg hemåt. Vila och slöande innan den beställda
middagen serverades, den smakade jättebra!
Andra dagen i Pula då hade vi tänkt
oss att gå in till centrum ca 5-6 km i drygt 30 gradig värme, packade
ned så mycket vatten vi kunde i ryggsäcken, det gick åt.
Men till slut kom vi fram, gick och tittade på marknaden köpte
glass, öl, cola och solglasögon. Gick sedan ned mot havet för
att titta på Pulas motsvarighet till Colusseum i Rom, det sägs
vara den största utanför Italien, det var däremot ingen av
oss som orkade gå en guidad tur i värmen. Istället hittade
vi en restaurang så det fick bli lite mat. Mätta och lite slöa
efter maten började vi fundera på hur vi skulle ta oss hem, det
kändes inte så inspirerande att behöva gå hela vägen
hem igen. Efter lite letande så lyckades vi hitta busstationen nästa
buss skulle gå om ca 45 min så det var bara att vänta. Bussfärden
blev en omskakande upplevelse, bussarna var inte allt för moderna men
i gengäld stannade den bara två tre hundra meter från vårat
boende. Det värsta var att Sofia inte hade fått nog av gående
så hon och jag knallade iväg för att bada det blev tre km
till men bada fick vi. Nu så var vi rätt trötta och nöjda
för den här dagen sängen nästa.
Ny morgon och nytt bad trodde vi men när
jag körde fram cykeln från baksidan där vi hade dom parkerade
under nätterna gick det lite tungt och vingligt, punka på bakhjulet
en liten spikursling. Fram med BMW:ns lagningssats det gick bra ända
tills pluggen skulle tryckas i hålet. Som tur var hade Tommy en sats
som han köpt på Louis i Tyskland och den pluggen gick att få
i sedan tryckte vi i två gaspatroner och gav oss iväg för
att se om det gick att få tag på ett nytt däck. Körde
runt och hörde oss för på ett antal olika ställen men
ingen hade rätt storlek tillslut bestämmer vi att köra på
det här däcket så länge det håller, det visade
sig att det höll hela vägen hem och en hel del till. Så efter
en halv dags snurrande i Pula efter ett däck hittade vi nog det bästa
badet i byn Medulin en mil från där vi bodde, det blev en rätt
bra dag med bad på eftermiddagen och mat påen strandrestaurang.
Imorgon så bär det av igen!
Tidig start väckning 05.00 för
att slippa den värsta hettan, kom iväg ungefär 06.00 efter
att tagit adjö av frun i huset som var morgonpigg och var ute och vattnade
blommorna i trädgården. E751 som nog var relativt nybyggd upp mot
Slovenien, där det var kö till gränskontrollen tur att vi
åkte mc så vi kunde smita förbi kön. Genom Slovenien
som har en kort kustremsa mot Medelhavet och sedan in i Italien vidare mot
Venedig. Köer på autostradan före Venedig varmt och svettigt
men vi smet åter igen om vid sidan av. Körde så långt
vi kunde in mot Venedig innan vi parkerade på en betalparkering, när
vi plockade av oss skinnställena och hjälmarna kom det fyra HD-åkare
som visade sig vara från Göteborg. Vi tog samma båttaxi som
parkeringsvakten ordnade in till Venedig, där hade vi nu fyra timmar
på oss att strosa runt innan båten skulle ta oss tillbaka igen.
Mycket folk och duvor speciellt jag och Anita bekantade oss med dom på
ett särskilt sätt men det kan vi ta en annan gång. Tittade
på Dogepalatset och en massa kanaler måste säga att det är
ett märkligt ställe att bygga en stad på. Sedan efter att
vi ätit en pizza och köpt lite souvenirer började vi känna
oss rätt nöjda och gick för att vänta på taxibåten
som skulle ta oss tillbaka till cyklarna. Göteborgarna hade sett sig
mätta dom också så när båten var där på
utsatt tid döm om min förvåning åkte vi nöjda med
vad vi sett tillbaka till parkeringen. Väl där var våra mc-stövlar
som vi inte hade lyckats låsa in borta, och parkeringsvakten försvann
också han med snabba steg bort. Tommy var på väg efter honom
men han hann bort till sin bil innan Tommy fick tag i honom, väl där
plockade han fram våra saknade stövlar som han lagt i bilen för
att dom inte skulle stå "olåsta" vid cyklarna snacka om service.
Åkte sedan upp mot Treviso här fanns massor av boende, men jag
tänkte att vi skulle komma förbi stan och hitta något ställe
norr om att bo på. Soprent med boende inte ett hotell eller gasthaus
så långt vi körde tillslut hittade vi ett dyrt och halvtaskigt
hotell i staden Feltre precis på gränsen till alperna. Nu började
det regna också så det var bara att snabbt packa in grejerna
trötta och hungriga som vi var efter en lång dag. Men efter ett
par öl och lite mat kändes det bättre igen fast det var skönt
att krypa ned i sängen den kvällen.
Uppe vid åttatiden och äter frukost
kommer iväg vid kl 0900, dagen börjar som gårdagen med ett
par alppass innan vi kommer fram till Cortina som vi bara passerar rakt igenom.
Kommer så småningom över till Österrike, där vi
kör genom Ferbertunneln och upp till Thumersbach som ligger tvärs
över sjön vid Zell am zee. Här ska vi bo fyra nätter hos
"Gösta" som Per Dahlén döpte honom till men när vi
kommer fram finns det ingen Zimmer frei skylt uthängd. Men som tur var
så var "Gösta" ute i trädgården, men han såg
misstänksam ut när vi svängde in på uppfarten, Fast
han blev gladare när vi fått av oss hjälmarna och förklarat
att vi hade bott där för ett par år sedan då kände
han igen mej, Marita och Sofia. Jag frågade varför han inte hade
någon skylt ute längre det berodde på att han tyckte att
han blivit för gammal att hyra ut rum, därför hyrde han endast
ut till gäster som hade bott där tidigare så det var ok att
vi bodde hos honom.
Startade dagen med att till frukosten bestämma
oss för att åka över Grossglockner istället för
att gå in till Zell am zee detta pga att vädret visade sig från
sin soliga sida.Så efter frukosten ger vi oss iväg utsikten är
stor slagen vi stannar ett par gånger för att fotografera och
njuta av vyerna innan vi kommer upp till högsta toppen Edelweisspitze
på 2577 möh. Där träffar vi två svenkar till på
mc från Borås som är på väg till Kroatien så
vi utbyter lite tips om fina vägar och bra boende, sedan plockar vi fram
vårat medhavda fika och tar oss en kopp kaffe det sista vi gör
innan vi åker ned från Edelweisspitze är att sätta upp
ett taurusmärke där uppe. Stannar åter ett par gånger
bla för att kasta snöboll innan vi åker upp mot Franz Josefs
Höhe som är en glacier, där finns även murmeldjur att
beskåda och vi får en bra utsikt upp mot Grossglockner 3797 möh.
Fortsätter sedan ned mot Heiligenblut som är en liten by som är
välbesökt av svenska mc-åkare särskilt restaurang och
tältplatsen Am Casino där vi stannar och äter. Sofia som
inte var nöjd med musik valet frågande om dom inte hade ABBA och
det var klart dom hade, också här blir vi igenkända sedan
resan 2003 så vi pratar lite med ägarna på en blandning
av svenska, tyska och engelska till sist önskar dom oss välkomna
tillbaka om vi kommer ned till Österrike igen. Utanför träffar
vi återigen på ett par svenskar som skulle bo på campingen
han körde en Yamaha Venture så Tommy och han hade en del att prata
om. Fortsätter sedan runt så vi kommer upp till Mallnitz där
vi lastar cyklarna på tåg för att åka i en tunnel
under alperna till Badgastein, lastandet och tåg färden går
på ca trekvart. Sedan har vi bara 6 mil hem till Thumerbach och Gösta.
Efter att ha kört och sett mycket föregående
dag bestämmer vi oss för att ta en mc fri dag idag och gå
in till Zell am zee en promenad på ca 3 km. Sofia hade väntat på
detta hela resan för hon skulle köpa en porslinsdocka i en affär
där hon köpte en 2003, tyvärr fanns inte affären kvar
med efter lite letande hittade vi som tur var en annan dockaffär så
det löste sig det också. Efter att vi fikat besökt ett it-kafé
och strosat runt ett tag tog vi båten tillbaka över sjön
till Thumerbach för att vila middag, efter det gick vi alla ned till
sjön för att bada tom Marita vågade sig i vattnet dagen avslutades
sedan med att vi gick till torget för att lyssna på stadsmusikanterna
där vi fick en välförtjänt öl och vissa av oss tom
snaps sedan väntade sängen.
Sista dagen i Thumerbach och vi åker
till Werfen för att titta på falkuppvisning i ett slott där
filmen Örnnästet spelades in, uppvisningen är klart sevärd
men välj gärna en svalare dag än vi gjorde. Efter att vi ätit
middag på en restaurang nedanför slottet skall jag o Tommy åka
upp och titta på isgrottorna som ligger lite utanför Werfen. Vägen
upp är rätt brant med en lutning på 21% men det går
bra jag har däremot inte vågat tala om att vandringen upp från
parkeringen är rätt tuff den också först en "promenad"
på 20 till 30 min med stigning hela vägen sedan åker man
linbana ännu högre upp för att avsluta med åter en "promenad"
på 20 till 30 min fast den är lite brantare än den första.
Väl uppe är det nollgradigt i grottan som sträcker sig flera
km in i berget som tur är så är den guidade turen bara på
någon km men jag tror det var 700 trappsteg allt som allt. Isen i grottan
bildar riktiga konstvärk och kolonner, isen bildas pga att berget ackumulerar
kylan från vintern sedan när snön smälter på
våren letar sig vattnet ner i sprickor i berget och fryser till is
där inne. Nedfärden går som tur är lättare än
vandringen uppför så vi är snart nere i staden igen men när
vi skall åka hemåt öppnar sig himlen och vi får ett
riktigt åskoväder som tur är varar det inte så länge
utan efter någon mil är det över och vi kommer lyckligt och
väl hem till Gösta igen om än något blöta.
Ny dag igen som väl inte lika varmt
men däremot en och annan regnskur nu bär det iväg upp mot Tyskland.
Stannar i Fussen precis efter den tyska gränsen för att se på
ett slott byggt av Ludwig II på 1860-talet bygget blev så dyrt
så han blev avsatt pga detta. Vi åker hästskjuts upp till
slottet som ser ut som ett riktigt Disneyslott men efter som det är
sent på eftermiddagen och vi åkt långt är det ingen
som är sugen på att gå den guidade turen vi tar hästskjutsen
ned istället för att leta boende. Efter att ha trasslat och frågat
på ett antal ställen får vi tips av två norska familjer
om bra och hyfsat billigt boende. Men när vi kommer dit och frågar
så får vi ett annat pris än vad norskarna hade uppgett,
receptionisten ser att vi tvekar och frågar om det är något
fel så vi berättar om norskarna som vi träffade och vad dom
hade gett för pris. Då skrattar hon och säger att dom fick
rabatt för att dom var så många men att vi skall få
samma pris som dom, skönt för nu var vi rätt trötta allihopa
så det kändes bra att hitta någonstans att bo för natten.
Autobahn i stort sett hela dagen upp mot
Moseldalen och staden Cochem. Bodde samma ställe som -03 med utsikt ut
över Mosel och alla pråmarna som passerade.
Jag, Sofia och Tommy sticker iväg tidigt
för att se om Nurburgring är öppet. Anita och Marita däremot
skulle gå på shopping runda i Cochem, det smakade mer än
det kostade pga en omkullvält prydnadsak. Banan var öppen så
vi bestämde oss för att köra ett varv á 16 euro, eftersom
det var helg så var vi inte ensamma på banan precis och det fanns
många som körde betydligt snabbare än vad vi vågade
göra. Nåväl jag och Sofia prövade på ett andra
varv också då hade vi tur för vi kom att köra ca 6 km
av den 20km långa banan utan några andra fordon. Tommy hade GPS:en
med så vi fick låna den på vårat andra varv, kom
upp i 175km i slutet på sista rakan men då fick jag skäll
av Sofia för att Tommy hade varit uppe i drygt 200km "varför ska
man betala dyra pengar här när man kan köra lika fort alldeles
gratis på autobahn" undrade Sofia. Nåväl allt gick bra inga
omkullkörningar eller krockar det var med lite skräck blandad förtjusning
vi åkte där tillbaka till Cochem. Gick sedan på eftermiddagen
in till centrum för att äta och efter att vi letat runt bland restaurangerna
ett tag så hittade vi en som verkade bra, det var den också för
så mycket tror jag inte att vi åt någon gång under
resan.
Upp på cyklarna igen, idag blir det
bara små vägar hela dagen till Villa Löwenhertz som är
ett mc-hotell i byn Beverungen ett par mil norr om Kassel i mellersta Tyskland.
Som tur var hade vi ringt någon dag tidigare och beställt boende
för två nätter för när vi kom fram fick vi bo i
annexet inne på gården pga att det var fullt i huvudbyggnaden,
Sofia blev grymt besviken men som tur var så gick det så småningom
över så av alla kunde gå in och äta middagen som smakade
mycket bra.
Kommer iväg efter frukosten lite efter
kl 09.00 åker småvägar genom Hartz området som är
ett naturreservat fortsätter sedan norrut för att tillslut hamna
i byn Egerstorf 5 mil söder om Hamburg där jag och Micke bodde
några gånger i slutet av 80-talet. Vi hamnade dock inte på
samma zimmer frei som då men det här var ett riktigt toppenställe
med fina rum god pilsner, cola och bra frukost. Vi hade bokat färjan
till fredag kväll och eftersom det var onsdag nu så låg
vi en dag före vad vi hade planerat därför ringde vi och kollade
om det gick att boka om färjan till torsdag istället som tur var
gick det.
Sov riktigt bra denna sista natt på
våran resa ingen sjögång alls som störde. Upp och käkade
frukost för att sedan köra av färjan där jag och en tradarchaufför
hade ett litet meningsutbyte om högerregelns vara eller inte vara, vad
som sades skall vi nog lämna därhän.Sista milen hem gick utan
problem hemma i Mariestad vid halv ett ungefär. Så var detta års
semesterresa över vi Thomas Marita och Sofia vill tacka Tommy och Anita
för trevligt resesällskap hoppas att vi kanske kan komma ut i Europa
på mc igen.
Det här är som jag Thomas minns
resan sedan finns det säkert en hel del som jag glömt men ungefär
så här var det!
PS Tack även till Micke, Simon och Ella
för att våran gräsmatta var nyklippt och grusgången
nykrattad när vi kom hem.
"På begäran har Ulla-Britt satt ihop en reseberättelse från Noraresan med en tydlig vägbeskrivning av lördagens runda, här fanns många härliga vägar och vyer, undrar hur många sjöar vi passerade. Vi bodde i Sundby stugby ca 7 km utanför Nora."
Vårresan till Nora 2-4/6 -06
2/6 Ingen samlad trupp till Nora, utan var och en åkte när det passade dem. Det blåste väldigt och det var växlande soligt och molnigt. På kvällen åt varje stuga för sig. efter det var det tipspromenad, som Ann-Britt Gustavsson ordnat. Pelle vann en vinflaska i pris. Sen samlades vi i olika stugor, för det var så kyligt och blåsigt ute. Det blev tidigt sänggående p.g.a. att vi skulle vara resklara 9.30 dagen därpå.
3/6 Idag hade vinden avtagit betydligt och solen sken ca. + 14* . Avresan började 9.30 till OK/Q8 i Nora, där vi tankade upp våra cyklar. Sedan körde vi till Hjulsjö. På väg 63 kör vi mot Kopparberg. Några km. från Hjulsjö, stannade vi på en mysig uteservering utmed en sjö "Nyfiket". Där fikade vi och åt glass. Sen bar det av till Kopparberg. Där tog vi av till Ställdalen och vidare vidare tills vi kom till Hörken, sen körde vi till Grängesberg. I Grängesberg tog vi av mot Grangärde. Vi passerade Saxdalen och i Sunnansjö, kör vi mot Västansjö och Nyhammar. I Nyhammar kommer vi ut på väg 247, där vi kör mot Malingarna (Sjöarna heter så). Där finns en bad och grillplats. Där stannade vi och åt vår medhavda fika. Efter fikan åkte vi söder ut på väg 247 mot Ludvika. I Grangärde var det dags att tanka igen för vissa och för andra att handla i kiosken. Vi fortsätter sedan till Ludvika och där kör vi genom staden mot Örebro, tills vi kommer till en OK/Q8 mack och ett trafikljus, där tar vi av till Malingsbo. I Malingsbo stannar vi vid campingen, för lite vila och att sträcka på på stela leder och rumpor som börjar att domna och värka. Vi fortsätter färden till Kopparberg. På väg 50 vi mot Örebro. Några km. söder om Storå i Fanhyttan, tar vi av till Nora. Innan vi kommer fram till stugbyn passerar vi en gammal järnvägsövergång och precis när vi skall köra över där går bommarna ned och då kommer det gamla ångtåget från Nora. Det var ju även kul att få se det passera på nära håll. Vi var tillbaka vid 16.30 tiden. Trötta men nöjda (tror jag) efter att ha åkt ca 28 mil på vackra och fina vägar.
Sen var det dags att fylla på vätskedepån igen. Värdarna fixade grillarna vid sjön och i grillkåtan som vi hyrt. Marlene och Stefan inhandlade och transporterade vår mat , som bestod av kött och potatissallad och gönsallad. Ett stort tack skall ni ha för den hjälpen. Utan Er hjälp vet jag ej, hur det skulle ha gått. Grabbarna grillade maten. Maten smakade underbart, efter en lång dag utan lagad mat. Vi fick en jättetrevlig kväll tillsammans där nere vid sjön. På kvällen blev det vindstilla och solen fortsatte att skina , som den gjort hela dagen. Bättre kan det nästan aldrig bli.
4/6 Det kom några regnskurar tidigt på morgonen men sen blev det fint igen. Dags att städa stugan. En efter en trappar av åt olika håll.
TACK SKA NI HA, FÖR EN TREVLIG TRIPP TILLSAMMANS MED ER
JANNE & ULLA-BRITT
Tusen tack skall ni också ha för den "som vanligt" välvalda och välplanerade turen samt bokningar mm. Det är inte många som är så seriösa att de provkör hela sträcka före.
Ola
Tyskland-Holland-Belgien-Luxenburg,
17/7—29/7-04 = ca 370 mil.
Med endast en smärre försening kom vi så iväg på den sedan länge planerade resan. Målet vår första dag var Rödby i Danmark. I Ängelholm stannade vi för att äta och betala in stughyran för första natten som på grund av språkförbistringar missats. Vi hamnade mitt i ”Rosfestivalen” så det var trångt om saligheten i stan och varmt! Efter 56 mil i soligt och varmt väder kändes det gott att vara framme och skala av sig skinnstället. Mari-Louise och Daniel på hemväg från Tyskland mötte upp senare på kvällen. Enda bakslaget denna dag var att det saknades både täcken och kuddar i stugorna men det löste sig med diverse medhavda persedlar.
Dag 2 var det tidig väckning då vi skulle hinna med 7-färjan till Puttgarden. Passade bra att inta frukosten på färjan för att kunna åka en bit innan första stopp. Via Hamburg, Bremen, Oldenburg kom vi fram till ”Winschofen” några mil innan Groningen. Lite diskussion fram och tillbaka innan vi fick komma intill på campingplatsen De Burcht. Efter dagens 42,3 mil i varmt och rätt så kvavt väder blev det en lugn kväll med promenad för pizzahämtning och några öl.
Dagen efter smög vi oss upp vid halv sex tiden då vi hade en lång dag framför oss. Alla klara för avfärd strax före sju, förutom campingvärden som fick väckas för att öppna bommen för oss. Färden gick på motorvägen över den 32 km långa vallen, med Nordsjön på ena sidan och slussdammen Ijsselmeer på andra sidan.
Därefter åkte vi till den lilla byn Anna Paulowna och letade upp en Honda-verkstad för att justera en backspegel som efter vältning (två gånger) till slut gav upp. Trots att det var måndag och butiken var stängd så låste de upp och vi fick hjälp. Gentilt tyckte vi alla. Sen gick färden vidare till Alkmar. Mellan Amsterdam och Rotterdam körde vi på den femfiliga motorvägen som var enormt trafikerad, vi var överens om att det var värsta trafiken vi varit med om, inklusive Micke o Thomas som har rutin på Europa turer. Amsterdams flygplats Schipol såg vi på långt håll, där flygplanen taxades över motorvägen, lite häftigt.
Sedan vidare till Vlaardingen, där bekanta till Mikael och Marita hade förvarnats om vår ankomst och de (Susanne och Michelle) tog emot oss med fika och förtäring. De hade också ordnat boende åt oss på ett vandrarhem ”Nivan Vlaardingen”. Senare på kvällen anslöt de med oss resenärer och hade med sig snacks och välkylda öl som var pricken över i:et. Detta trots att Michelle skulle iväg och jobba natt. Mycket uppskattat av alla. Kvällen avslutades med ett besök på en lokal pub där vi förgäves försökte att få höra riktig rockmusik utan framgång.
Fjärde dagen och målet var att ta oss till MC-campingen i Oudenburg där vi hade förbokat två nätter. Vi gjorde ett besök till en av världens största hamnar, åkte ut till Europaporten i Rotterdam som är uthamnen, men för att ta sig dit fick vi åka 3 mil.
Vidare sen kustvägen till Middelburg och tunnel till Terneuzen och vidare till Sluis, Brugge och slutligen Oudenburg dit vi anlände vid halv femtiden. Dagen började med mulet väder men klarnade upp fram på eftermiddagen så det blev både soligt och varmt. Endast 30 mil idag.
Dag fem och regn på morgonen. Vi bestämde oss för att ha en MC-fri dag och besöka Brugge. Bel-garna ställde sig lite frågande när vi ville veta buss och tågtider till staden. Ann-Marie och Göran bestämde sig för att ta en lugn hemmadag och vi övriga tog oss med buss till Oostende och hann precis med tåget till Brugge. Att komma till Brugge är som att färdas bakåt i tiden. Staden är en av de mest bevarade städerna från medeltiden. Fullt med folk i staden då det skulle bli firande av nationaldagen senare. Vi åkte en rundtur med kanalbåt och en del hann också bese staden från häst-skjutsar. Efter diverse olika sevärdheter och även någon öl i värmen så tog vi oss tillbaka till MC-hotellet. Kvällen ägnades åt att skicka kort till nära och kära. Dagen slutade som innan med soligt och varmt väder. Mycket bra ställe att bo på och väldigt god mat och mycket mat vilket föranledde oss att ta en lång promenad som avslutning på dagen.
Dag sex och ett krånglande batteri. Med hjälp av startkablar kom vi iväg. Vi kom fram till Bryssel vid 11-tiden i gassande sol, +32 grader. Hade tur och fick parkera framför ett hotell i centrum, återigen dessa vänliga personer som dyker upp och visar sin välvilja. Kändes bra att kunna lämna cyklarna och hjälmarna där. Vi såg både Manniken Pis, Grand Place det stora torget i Bryssel och Eu-skrapan innan vi tog oss ur staden med all dess trafik. Krångel igen med batteri men MC:n gick att skjuta igång. På vägen mot nästa mål Namur stoppade Janne två belgiska poliser för att fråga om vägen till närmaste MC-verkstad för att åtgärda det krånglande batteriet. De insåg snart att vägbeskrivningen inte riktigt gick hem varför de eskorterade oss dit med blåljus och allt. Vi kände oss som riktiga storheter som lotsades fram av dessa två belgiska gentlemän, som stoppade upp trafiken för att släppa fram oss. Första stället hade semesterstängt, den ena polisen åkte iväg för att kolla upp nästa verkstad och där var det bättre tur för han var snart tillbaka och vi följdes åt dit istället. Med nytt batteri och många tack till poliserna bar det iväg till Namur där Mikael och Simon mötte upp. De hade blivit kvar i Rotterdam några extra dagar. På kvällen tog vi in på vandrarhem. Fortfarande 30+ på kvällen.
23/7 Första stoppet i Bastogne och fortfarande varmt ca +32. Därefter körde vi vidare till Etterbruck, Bitburg, Wittlich och till Alt e Cochem där vi hade planerat att bo i två nätter. Inget för-bokat men vi fick plats på hotell ”Altes Winzerhaus” som var det finaste vi bodde i på hela resan, med utsikt över kanalen utanför med all dess båttrafik. På grund av värmen orkade vi inte annat än att slappa. 32,8 mil denna dag.
Återigen en MC-fri dag. Efter en jättegod frukost var det dags att se sig omkring i byn. Veteranbilsrally pågick vilket engagerade en del. Dags för ett besök på verkstad för en förare för lite svetsjobb. Vi övriga tog bussen upp till ett gammalt kloster i bergen. Otroligt fin utsikt över Moseldal-gången. Mycket sevärt besök. En del såg falkuppvisning och andra valde att sätta sig med en öl och skicka lite vykort hem till Sverige. Eftermiddagen ägnades åt att ströva omkring i byn och se alla affärer och fika. Någon öl blev det också. Samling till gemensam middag innan det var dags att säga god natt. Några hade valt att bo på en närliggande camping.
Dag nio och dags att lämna Cochem. Alla var dock överens om att Moseldalen var värt ett nytt besök men under en längre tid för att man skulle ha hunnit med bland annat åktur på kanalen. Nu gick färden via Marburg an der Lahn, Frankenberg, Korbach, Beverungen och Lauenförde till MC-hotellet Villa Löwenherz. Förmiddagen var solig men senare på dagen mulnade det på och vi fick lite regn på oss. Vid framkomsten stod Per och Annika och tog emot oss. Kvällen tillbringade vi mestadels i baren och hade en jättetrevlig kväll med mycket skratt och tokigheter.
Dagen efter valde de flesta att bara ta det lugnt och åtgärda besök på bank och posta lite kort. Dagen gick i regnets tecken vilket gjorde flera av oss sega nog för en eftermiddagslur. Mycket lugn kväll med mycket god mat och dryck. Eflte dagen och dags att dra vidare. Vi körde en mindre väg till Hannover och därefter Autobahn till Hamburg. Matstopp i Schleswig söder om Flensburg. Hittade ett vandrarhem i Kapplan där vi hyrde stugor. Idag var det första gången några i gruppen kom från övriga. Det hände vid omkörning av långtradare och i regn. Men de hade snart vänt och vinkades tillbaka. Här blev det dags att dra på regnkläderna. Resan börjar närma sig sitt slut, om två dagar är det planerat att vara på hemmaplan igen. Efter frukost denna nästsista dag åkte vi till Flensburg för att inhandla diverse ”souvenirer”. Sen bar det iväg mot Grenå och vidare till Djurs camping där stugor bokats. Inga sängkläder här heller och totalt sett var inte campingen någon höjdare. Tomas fick kontakt med Stena Line för att boka in oss första turen på morgonen men det var fullt och det gick inte att ordna platser. Ringde till Fredrikshamn istället och efter många om och men med en oförstående och opraktisk person bokades vi in till färjan 15.00.
Sista dagen och vi bestämde oss för att se om vi inte kunde komma med en tidigare färja till Sverige. Väl framme fick Tomas återigen ta på sig att fixa och ordna. Han återkom med biljetter till 12-färjan vilket gjorde att de blev väldigt bråttom för incheckning. Vi fick plats på långtradardäcket. Mulet i Danmark vid avresan men sen sprack himlen upp och solen gassade så fick möjlighet att sola oss på däck. Sista stoppet vid rastplats innan E3-baren där vi tackade varandra för resan och det trevliga sällskapet. Ett speciellt stort TACK till Tomas som slitit så med allt innan resan och sen fantastiskt lotsade oss genom hela resan i tretton dygn och totalt ca 370 mil.
Vi som var med var Ulla-Britt, Janne, Mikael, Simon, Raija, Torbjörn, Göran, Ann-Marie, Tomas H, Torbjörn H, Thomas S, Marita och Sofia
Om någon vill veta
mer så är det bara att vända sig till någon av oss förutom
Raija som knappt visste var hon var på hela resan.
Se fler bilder från
Annika och Pers semester som avslutades ihop med detta gäng. Länk
Reseberättelse från vår Österrikeresa 030621—0704
Dag ett och samling vid McDonalds i Mariestad denna lugna midsommardagsmorgon 08.00. Vi som hade väntat så innerligt på att komma iväg var Thomas, Marita, Sofia, Ulla-Britt, Janne, Mikael, Simon, Torbjörn och Raija. Planen för dagen var att hinna via Danmark och färjan från Gedser till Rostock och övernatta där. Thomas och Sofia tog täten, första stoppet blev redan i Mullsjö där det var dags för regnställ på. I Smålandsstenar var det dags för första fikat. Regnet avtog men dock inte blåsten, vars kastbyar snabbt tog oss till Helsingborg. Vädret hade dock stillat sig lagom inför färjeresan till Helsingör. Vi drog vidare genom Själland och kom fram till Gedser men fick åka vidare till Marielysl och hyra stugor över natten då färjan var trasig och låg kvar i Rostock.
Andra dagen var vi inbokade på 07.00-färjan så det blev lagom med en ordentlig frukostbuffé som start på dagen. Humöret på topp likaså temperaturmätaren. I ca +30 kördes den riktiga transportsträckan på Autobahn som tog oss genom Rostock--Berlin-Portsdam-Dresden och slutligen till den lilla byn Dipposdiswalde där vi skulle övernatta. Alla var överens om att trots farten så hann man i alla fall se hur vackert det var i Sydöstra Tyskland. Då vi inte bokat något i förväg så fick vi räkna med att kanske inte få plats alla nio på samma ställe vilket blev fallet denna dag. Dock kunde vi ställa oss ute på gatan och vinka till varandra ett par gathörn längre bort. Hälften av gänget hamnade hos Fru Gerda Fucks där det vankades både en iskall öl och swimmingpool efter en otroligt varm dag på MC:n. Vi blev mottagna som gamla bekanta och kvällen avslutades med grillfest i trädgården med hela familjen Fucks dit vi alla var inbjudna och det visades familjefoton och pratades tyska med den obefintliga tyska som ingen av oss kunde.
Dag 3 tog vi oss genom Tjeckien via Plzen. Genom ett otroligt fint landskap med alla dessa stora humleodlingar kom vi på eftermiddagen in i Bayern och fick leta lite innan vi fick boende, är det inte konstigt att så fort man ska börja leta så råkar det alltid regna samtidigt. Återigen fick vi dela på oss men nu bodde vi tvärs över gatan och kunde vinka från fönstret till varandra. Återigen mycket nöjda med värdfolket som tog hand om oss på bästa sätt. Efter dusch, mat, sällskapsspel och några öl så kändes det bra att krypa ner i bingen.
Fjärde dagen körde vi via Passau-Salzburg och hamnade vid målet Zell-am-See. Vi åkte över till andra sidan sjön till byn Thumersbach då vi fått tips om boende där. Farbrorn som tog emot oss var lite tveksam först då han inte riktigt trodde att vi sju vuxna och två barn hade tagit oss från Sverige och ville bo hos honom. Men när vi visade honom den reseberättelse som Per Dahlén skrivit där stället fanns angivet så var det helt OK. Här skulle vi nu bo i fem nätter hade vi planerat och endast göra dagsturer till de olika sevärdheter som fanns i närheten. Fast vi startade nästa dag med att ha en helt MC-fri dag och istället promenerade vi runt sjön till Zell-am-See och bara strosade runt, handlade lite souvenirer och passade på att skicka lite kort till vänner och bekanta. Väldigt varmt och fint väder så det började pratas om bad på eftermiddagen vilket dock de flesta utom barnen och Thomas bangade ur då vi på återresan med båt över sjön hamnade i ett åskväder och springandes fick ta oss hem. Det kändes otroligt lyxigt att bara sitta och slappa med en iskall dryck i värmen innan vi traskade ner till samhället för att inta lite föda.
Dag sex och dags för den beryktade åkningen i GrossGlockner Hochalpenstrasse. Det var en fantastisk känsla att snirkla sig upp på serpentinvägarna. Vi besåg också Europas högsta vattenfall vid Krimmler. Påföljande dag var det dags att bege sig till isgrottorna vid Eisrisenwelt i Werfenweng. Alla dessa isformationer som skapats av årstiders och vädrets växlingar går inte i ord att beskriva utan måste helt enkelt upplevas på plats. Väl utanför igen blev det snabb avfärd då regnet vräkte ner och åskguden Tor visade sig från sin värsta sida. I närmsta by sökte vi oss in på en restaurang och togs emot av en häpen servitör då vi som dränkta katter stormade in. Men som vanligt var de tillmötesgående och vänliga och upplät ett extra rum åt våra genomsura kläder. Nästa dagstur gick till Örnnästet Kehlsteinhaus i Berchesgaden, Hitlers sommarställe. Färden gick först på minimal serpentinväg därefter buss slutligen tog en hiss oss 127 meter upp på berget. Här gällde det att inte lida av klaustrofobi då vi packades in lik sillar i denna magnifika hiss helt klädd i mässing. Vi hade nog förväntat oss lite mer av stället. Den egentliga begivenheten var de oslagbara vyerna från toppen. Byggnaderna var dock omgjorda till matställen och souvenirbutiker så något av hur Hitler bodde framgick knappt alls. Nästa begivenhet blev BurgHohenwerfen och borgen där filmen Örnnästet spelades in när det begav sig. De flesta traskade upp till borgen och fick där ta del av en uppvisning med falkar, örnar och en uv. Det häftiga skådespelet framfördes i strålande solsken. Söndagen den 29:e skulle vi lämna vårt boende i Gästehaus Alpenrose och den gamle farbrorn som så väl tagit hand om oss. Detta boende kan vi väl rekommendera om någon skulle ha vägarna förbi. I byn fanns det mesta nära till hands. Men innan vi helt begav oss över gränsen så besökte vi Glaciären i Kaprun där skidåkningen pågick för fullt mitt i sommarvärmen. 4 bergbanor tog oss till högsta punkten som var 3029 m.ö.h. Därefter styrde vi mot Kitzbühel st Johann mot Salzburg, Munchen. Slutligen denna dag hamnade vi i Manching några mil söder om Inglostadt och inkvartering på vandrarhem.
På måndagen blev det en helt massa mil för att ta oss från Maching till Kassel och slutmålet MC-hotellet Villa Löwenhertz i Launförde. Här tillbringade vi två nätter i jättefina rum inklusive frukost och middagar. Stället hade egen pub och stor trädgård där man kunde vistas. Färdiga kartor över olika dagsturer med MC-vägar kunde lånas av de som ville. Vi valde dock att ta det lugnt från åkandet dessa dagar. Thomas och Torbjörn valde dock att åka till Kassel och MC-butiken Lois, de hann även med ett besök på BMW-affären. Med nya krafter var det dags att inse att resan började ta sitt slut. Nu styrde vi kosan mot Hannover där vi för första gången fick uppsöka en verkstad och svetsa på Mickes fordon. Under tiden passade vi på att laga mat och återigen häpnade vi över gästvänligheten som visades oss. Vi fick låna bord och stolar av grannen till verkstaden. Innehavarna bjöd på kaffe med dopp medan vi väntade. Väl klara åkte vi i ösregn vidare mot Hamburg och fick slutligen rum på ett pensionat i en liten by strax utanför Lübeck. Ägarna rekommenderade oss att ta taxi till Dolpis Greek Restaurant vilket blev en mycket trevlig avslutning på kvällen. Näst sista dagen blev det shopping på Citti Park i Lübeck och sen via Puttgarden med färja till Rödby i Danmark. Vidare gick färden genom Lolland tunnel och bro till Själland och därefter Öresundsbron där vi möttes av ett kraftigt regn med stark vind vilket omöjliggjorde att njuta av färden. Sista natten med gänget tillbringade vi på en kursgård på Lövavallen utanför Ängelholm. Dock hade Micke och Simon redan svängt av mot nya mål. Efter en rejäl frukost hade vi slutetappen kvar. I regnskurar från och till tog vi oss till Göteborg och sista stoppet blev Vårgårda Rasta där vi tog hejdå av varandra innan de sista milen hem. Efter 14 dagar på resa och 440 mil på hojen var vi alla överens om att resan gått över förväntan. Vi hade inte bokat något i förväg men allt gick väldigt bra med tanke på att vi ändå var 9 personer som skulle inhysas varje natt. Det som förstärkte vår positiva inställning till resan var säkert alla de vänliga och tillmötesgående människor vi träffade överallt. Bra, billigt boende och god mat samt dryck gjorde inte saken sämre. Skulle någon ha blivit frestad att resa liknande tripp så hör av er för mer information och prisuppgifter. (nedskrivet av Raija)
Finlandsresan 22 augusti – 29 augusti -02
Resan påbörjades med start vid Hassle Motell i soligt och varmt väder. Vid första fikapausen i Stickelstad söder om Örebro hann regnet ikapp och följde oss i ca en kilometers väg varefter det försvann och solen återkom. Väl i Stockholm tog vi sikte på skyltarna mot färjeläget, men väl framme i Värtahamnen visade det sig att endast Silja Lines båtar avgick därifrån och vi hade bokat med Viking Line. Vi ställde kosan mot Södermalm vilket var lättare sagt än gjort då vi hamnade i värsta rusningstrafiken. Alla började bli smått oroliga då båten siktades men trafiken stod still. Skulle vi missa färjan? Undertecknad hade pulsen uppe i 200 och var svim-färdig. Med max 10 minuter till godo körde vi ombord och kunde pusta ut. Väl ombord avnjöt vi god mat och dryck, strosade runt en stund och sen var det dags att koja.
Båten anlände till Helsingfors 9.55 lokal tid. Vi parkerade cyklarna och tog oss till Tempel-platsens Kyrka vilken är sevärd då den delvis är insprängd i berget. Sen var det dags att ta sig till Hamina där vi bokat stuga för natten. Att ta sig ur Helsingfors var enkelt, Tomas ledsa-gade oss som om han varit infödd och efter ca 5-10 minuter var vi ute på stora vägen. Väl framme vid campingen blev det bad i Finska Viken, korvgrillning och slutligen godnattsaga och släckning 22.00.
Dag tre var vi klara för avfärd 09.30 mot Ryssland. Färden gick delvis på den gamla anrika Kungsvägen som är en av Nordeuropas äldsta färdvägar. Här gick den gamla postrutten från Sverige till St. Petersburg på 1300-talet. Vi stannade till vid gränsen och tankade och tog oss tillbaka till väg 387 som förde oss till Lappeenranta där vi bokat stuga för två nätter. Väl framme tog vi oss till hamnen och åt lunch på den gamla tjärångaren Prinsessan Armada. Stugan visade sig ligga vid ett naturskönt område med stora ytor. Vi avslutade kvällen med bad och frågesport.
Den fjärde dagen var från början planerad med en kanaltur till ryska Viborg. Detta blev dock inställt då ryssarna hastigt infört visumtvång även på dessa turer. Trots regn bestämde vi oss att åka till Imatra och bese den omskrivna Imatraforsen. Besvikna fick vi se en torrlagd ravin och kunde läsa om att vattnet inte skulle släppas på förrän 19.00 samma kväll. Vi tog oss en promenad utmed forsen och en del gick en guidad tur på Imatra vattenkraftstation som visade sig vara Finlands största station. På affischer kunde vi se att vi missat Veteran Road Racingen i Imatra med 2 dagar. Killarna bevistade ett bilmuseum innan det var dags att ta sig tillbaka till stugan och laga till sill och potatis. Himmelskt gott! Även denna kväll blev det tidigt i säng då alla aktiviteter och allt åkande sugit musten ur oss.
Femte dagen tog vi väg 438 mot Savonlinna. Väl framme tog vi oss till den gamla borgen Olofsborg och deltog i en guidad tur. Vi fick bland annat veta att den gamla borgen började byggas år 1475 för att förstärka Sveriges gräns mot ryssarna. De flesta av oss upplevde detta väldigt intressant. Efter en god lunch med levande musik var det dags att bege sig till Oravi där vi bokat stuga för natten. När vi väl kom fram visade det sig att stugan låg på en ö och vi skulle tas dit med båt. Då det visade sig att vi inte skulle få med motorcyklarna blev vi lite ställda. Ingen information hade lämnats, inte heller om att sista båten skulle gå om 40 minuter. Den som informerade oss om detta drev Bed & Breakfast och erbjöd oss plats där istället, vilket godtogs. Stället låg fint alldeles utmed kanalen. Alternativet blev lite dyrare än planerat men då ingick även bastu på kvällen ,färdigbäddade sängar och frukost på morgonen.
Efter en rejäl grötfrukost var vi framme på dag sex och resan börjar närma sig sitt slut. På förmiddagen blev det mindre regnskurar som dock snart gav sig. Denna dag fick vi uppleva både att åka bilfärja och se en massa fina vyer. Vägarna var mycket bra. Nästa anhalt var Rasua Camping i Jämsänkoski. Dagsetappen blev kort och vi var framme redan vid halv ett-tiden. Vi åt lunchen på en gammal ombyggd kvarn Vanhamylly. Campingen låg vid en sjö vilket fick oss att tillbringa resten av dagen med bad och kanotpaddling. Paddlingen gällde Thomas och Sofia medan vi andra satt på altanen med en iskall öl och bara njöt.
Den sjunde dagen startade vi sent, omkring 09.30, en betydligt kortare resväg väntade oss. Då vi inte fick se forsen i Imatra så hade vi turen att passera Vilppulakoski vilket föranledde oss att ta en paus och promenera utmed forsen. Där fanns det i alla fall vatten som rann. Nästa stopp i Pihlajalahti där det var dags för kaffe. Återigen framme tidigt. Stugan vi hyrt visade sig vara den största och bästa hittills. Återigen blev det bad och sol tills det var dags för kvällsmat, sällskapsspel, saga och god natt.
Denna sista dag skulle våra vägar skiljas då Thomas, Marita och Sofia skulle mot Vasa och vidare till Umeå medan jag och Torbjörn skulle med kvällsfärjan från Åbo till Stockholm. På vägen mot Åbo stannade vi till i Tammerfors och tillbringade dagen hos släktingar. Jämfört med Stockholm så hade Åbo jättebra skyltning till de olika hamnarna i god tid före centrum. Det framgick klart och tydligt vilka bolag som körde från vilken hamn och förutom det så slussades färjetrafikanterna utanför centrum direkt till hamnen. Mycket smidigt. Efter att ha blivit bortskämda med de fina småvägarna i Finland så blev hemresan till Mariestad mest en transportsträcka som man snabbt ville avverka då solen gassade från klarblå himmel hela dagen.
Vad tyckte vi nu om Finland? Helt klart är att vi hade hoppats se mer av de berömda sjöarna. Det visade sig att EU-lagar reglerar strandskyddet vilket medfört att avverkning och nedtagning av skog inte fick ske ca 20-30 meter från strand. Då är det inte konstigt att vi bara kunde skymta vatten mellan trädstammarna. Vägarna var mycket bra oavsett var vi åkte. Något att tänka på om någon tänkt sig till Finland. Hyr du stuga så är det kokkaffe som gäller. Var också förberedd att grilla då ingen camping saknade grillstuga. Det är väl så som Marita sammanfattade resan. Nu har vi gjort den men det är inte som man kanske skulle göra om igen. Samtidigt känns det bra att ha kompletterat Danmark och Norge med Finland. Nu gäller det att planera för nästa resa som troligen blir söderöver.
Vi som gjorde resan var Thomas, Marita, Sofia, Torbjörn och Raija. Berättelsen nedtecknad av Raija.
Som avslutning på
den otroliga sommaren vi haft i Sverige var det dags att bege sig till Danmark
och till SQ by
SO bad och Feriecenter.Vi var 14 personer som kl. 06.00 samlades vid E3-baren
för avfärd. Alla var lite
besvikna då det visade sig bli regn vid avfärden och det blev
till att dra på regnkläderna direkt. Thomas med
familj tog täten. Första stopp för fika var vid Vårgårda
Rasta där det redan blev dags att tanka för en del.
Ytterligare en tankning innan färjeläget, då det uppstod
lite kaos då Tommys MC var stendöd. Återigen den lilla
stoppknappen som spökade. Fru Fortuna var med på båten
vilka några av oss fick del av. Vädret var lugnt och
maten god. Första anhalt var en tur till Skagen. Alla började
bli lite trötta så det blev mest vilande. Ordföranden
som slumrat med ena ögat den sista milen stannade kvar vid cyklarna
och passade på att slå igen det andra
ögat och hålla koll på cyklarna med det utvilade ögat.
Vi gjorde även en liten avstickare till hamnen för att
betrakta de fina båtarna, men de danska måsarna verkade ha
aggressioner mot svenska MC-åkare vilket
resulterade i bombning av vissa i gruppen vilket gjorde att vistelsen blev
kortvarig.
Därefter begav det sig till Hirtshals där det var dags för
fika. De danska wienerbröden hägrade. Vi skulle även
bunkra upp med mat och dryck. Sen var det dags att åka till stugorna.
Det blev lite dramatiskt när maskoten
Sofia fick en allergisk reaktion och fick uppsöka sjukhuset. Allt
slutade dock bra och snart var hon pigg och
igång igen. Väl framme i SQ by fick vi leta ett tag då
reseledaren bara kom ihåg en hänvisningsskylt då alla
sinnen vid hennes besök i byn senast ej var fullt igång. Skrämda
bybor visade oss vägen till slut. Pelle var mest
orolig för att soppan ej skulle räcka, han körde på
reserven och undrade om det ej var Hassle Säby vi skulle till
och bara hade kört fel.När vi väl hade installerat oss i
stugorna var det dags för långbord och äntligen mat. Det
blev en mycket trevlig avslutning på kvällen vilket alla var
överens om berodde på det trevliga sällskapet.
Dagsetappen totalt ca 35 mil.
Andra dagen skulle ägnas åt Blokhus och Lökken. I lilla
byn Aasa hamnade vi bakom en parad av småscouter
vilkas uppmärksamhet stördes så takten glömdes. Det
skulle vinkas och tjoas vilket föranledde en vuxen i
sällskapet att ta sin bil och visa oss förbi via smågator
genom byn. När vi kom till Hals var det återigen dags för
wienerbröd och kaffe. Detta intogs i hamnen och vi lyckades även
att locka fram solen en stund. I Blokhus
delade gruppen på sig då några skulle försöka
sig på strandvägen till Lökken. Detta resulterade i att samtliga
ändå till slut åkte den ordinarie vägen. I Lökken
blev det mat och lite strosande i byn. Sen drogs alla till stranden
då det ryktades om ett naturfenomen där . Månen skulle
varit synlig mitt på blanka dagen och det mest otroliga
var att den gick ner i havet. Lite besvikna blev vi nog då det visade
sig att det bara var en "mooning" det
handlade om. Den sena eftermiddagen ägnades åt bad i poolen.
Där visade sig nästa fenomen. Det är inte var
dag man kan skryta med att ha badat med knubbsälar i en utomhuspool
som en del av oss fick uppleva. Bord
hade bokats på hamnrestaurangen Smedéns vilket visade sig
vara ett riktigt lyckokast. Maten var suverän.
Kvällen avslutades med tävlingar och djupa diskussioner. Relativt
tidig nattning då havsluften hade sugit
musten ur de flesta. Dagsetapp ca 20 mil.
Söndag och hemfärd. Tappra försök gjordes för
att få hemfärden framflyttad pga ösregn. Fullbokat. Vi fördrev
tiden i Fredrikshamn och när det var dags att åka var vädret
strålande varmt och soligt. Överresan gick snabbt
med Expressfärjan. Cyklarna fastspända ordentligt på bildäck.
En fikapaus på vägen och ytterligare ett sista
stopp vid E3-baren där vi tog adjö av varandra innan var och
en åkte hem till sig.
Avslutningsvis vill jag som reseledare tacka alla för det trevliga
sällskapet och kamratskapet. Ingen nämnd och
ingen glömd, Dock ett speciellt tack till Thomas (vilket alla säkert
instämmer i) som ledde oss hela resan och till
Tommy för alla goda råd vi fick oss till livs från en
med erfarenhet.
Raija
Den 7:e juli var
det då dags att ge sig iväg. Start 08.30 från Mariestad i
strålande väder. För att kunna svalka oss lite blev det
många stopp. Ölme, Brunskog och Molokulien innan det var dags
att hitta hytte för natten. Efter många telefonsamtal blev det
Finnskogens Vildmarkscamping. Svårt med lediga hytter eftersom det
var festival i Hamar dit vi först ämnade oss. Skönt att få
skala av sig skinnstället då termometern visade på ca +30
.
Efter mat, bad, öl och kvällsunderhållning på restaurangen var det dags att slänga sig i bingen.
Säg den lycka
som varar för evigt. Redan i Kongsvinger var det regnställ på,
dock fortfarande varmt. Efter Hamar regnställ av.
Besök i Lillehammer. Thomas, Torbjörn och Sofia trotsade värmen
och tog sig upp i backen för att se utsikten. Natten i hytte
vid Björkbol där vi bokat dan innan.
Dag 3 startade vi
i duggregn. Första stopp vid rastplats vid Dombås, "mycket sevärt".
Vidare via färja över Langfjorden till
Molde, därefter Atlanthavsvägen som ringlar sig mellan öar
och broar till Kristiansund. Pga felbokning blev det Motell i
Byskogen där vi träffade andra MC-åkare från Skövde
som gav tips om bra vägar.
Dag 4 färja från Molde till Vestnes och vidare till Åndalsnes. Därefter blev det Trollstigen. Vilken upplevelse! Undertecknad som har anlag för svindel kunde inte riktigt ta till sig detta underbara i sin helhet. Men att döma av trängseln på turistcentret på toppen måste detta ha varit något fantastiskt. Och de övriga i gänget var hänförda. Och inte tu tal om när vi kom till Geiranger efter en färjetur mellan Linge och Bidsdal. Sängplats hittade vi på Fjelltun Camping där vi fick ett eget litet hus att rumstera i. Mysigt.
Dag 5 besökte
vi Strynefjell Sommarskicenter där snowboardåkarna verkade ha sitt
paradis. (Att välja snön mitt i sommaren
övergår mitt förstånd). Vidare E39 mot Byrkjelo –
Skeif – Moskog till Forde där vi skulle tillbringa natten.
Dag 6 färja
Lavik till Oppedal. Målet var Bergen. REGN, REGN, REGN. Skönt att
sätta sig inomhus och äta och vänta ut de
värsta skurarna. Övernattning i Granvin.
Dag 7 passerade
vi den längsta tunneln under resan. Pga felåkning kvällen
innan åkte i den totalt tre gånger. Längd 7530 meter.
Färja Brunavik – Brimnes, där något hände
med Kawan som fick ledas ombord manuellt. Vi får tacka Magnus för
att
Marita kom på felet. Torbjörn hade av misstag kommit åt
stoppknappen , så det var ju lätt avhjälpt och vi kunde andas
ut.
På Hardangervidda var det så kallt så det nöp i
kinderna. Var skönt att stanna och få sig en kopp varmt kaffe
inomhus på
toppen. Målet denna dag var Gol så dagsetappen blev ej så
lång. Det var skönt att riktigt kunna sträcka på bena
och ta det
lugnt. Det blev ett besök på Tropical Badparadis med Sofia.
Hytte på Personbråten camping. Första gången utan
vatten eller
kuddar. NATTEN VAR KALL.
Dag 8 lagade vi
mat vid Fossum Bro som går över älven Glomme. Mycket bra rastplats.
Sen var det dags att ta sig genom
Oslo. Några campinggäster hade kvällen innan gett tips
om lättaste väg vilket visade sig bli en baggis att åka.
Stopp för natten
blev i Aremark, Kirkeng camping som låg fint vid en liten sjö,
där Thomas och Sofia trotsade kylan och fick sig ett kvällsdopp.
Dag 9 Hemåt
det bär!!!!. REGN OCH BLÅST. Riktiga kastbyar förde oss framåt
i regnet. Vid Slottsbron stannade vi för att
äta och komma in i värmen. Ville aldrig lämna stället.
Ett sista stopp i Kristinehamn där det äntligen slutade regna men
då iddes
ingen ta av sig regnstället då det ej var långt kvar hem.
Denna resan färdades vi totalt 270 mil på som vi tyckte övervägande
bra MC-vägar överallt. Hur många tunnlar vi passerat
totalt har vi ingen aning om, mer än att det var många. Även
broar och färjor. Hytterna helt OK och även priserna.
Vi som åkte
var Raija, Torbjörn, Marita, Thomas och Sofia